Imorgon får jag nycklarna till lägenheten och soffan blir levererad. Känns så himla stort. Nu blir det en vecka med förberedelser inför den stora flyttdagen.

Jag känner mig fruktansvärt stark som har lyckats förbereda en flytt till mig och mina 2 barn med allt vad innebär. Jag är dock inte den förste på jorden som gör detta här men f*n vad det känns stort. Wow jag klarade det liksom. Allt är avprickat på listan, allt är handlat, allt teoretiskt är fixat, banken är klar mm. Jag känner mig lite som "här kommer jag och det finns ingeting som jag inte klarar av" För trots allt har jag haft lite svackor med mer ont och sämre mående psykiskt. Och jobbiga läkarbesök därimellan:-) Men ändån jag klarade det. Jag tog mig igenom det. Och det känns så j*vla bra.

Nu längtar jag nått fruktansvärt. Få rå och mig själv och barnen. Göra det så bra jag kan för dem. Göra så att dem känner sig älskade och bäst på hela jorden. Jag placerar dem senaste 12 åren som ett fint minne att ha med mig hela livet. Och uppskattar att just HAN är den som är far till mina barn. Dem kunde inte fått en bättre start i livet. Han kommer alltid att vara min stora kärlek den där mannen och gud vad jag har älskat honom. Nåt så fruktansvärt. Men när det inte funkar längre, då funkar det inte längre. Är så glad att jag tagit mig vidare och att vi kan fortsätta som vänner.

Jag är och kommer alltid vara en fighter:-)

Kunde helt enkelt inte låta bli. Nu har jag böcker så att jag klarar mig tills jag fyller år. Har ju redan köpt hem en del pocket. Mer för att det inte ska bli en extra utgift när jag väl flyttat. Läser ju trots allt 2 böcker i månaden...minst:-)

För att det inte ska bli tomt och konstigt på ringfingret så har jag köpt en ny ring till mig. Ingen dyr en men väldigt fin. Och den kommer stå för nystart och mitt nya liv:-)

Jag är friskförklarad, allt såg bra ut. Ganska skönt men varför har jag alla dessa konstigheter. Ska jag gå och vara yr resten av livet? Nu lägger jag detta på is och koncentrerar mig på flytten.

På alla hjärtans dag tog jag ledigt och vi körde till Ikea och storshoppade. Som jag handlade. Kändes så skönt att komma hem och fått det gjort. Ett steg närmare flytten. Sen har jag även fått komma upp till lägenhet. Dem som bodde där ringde och frågade om jag ville köpa markis som går ut över hela uteplatsen samt mörkläggningsrullgardiner till alla fönster. Och för det priset så var svaret ja. En enorm lättnad för mig att slippa tänka på det. Sen fick jag en bättre överblick över garderober och rummen. 3 veckor kvar sen så.....

Trevlig helg alla!
Kram

Idag har jag gjort MR röntgen på skalle, bröstrygg och halsrygg. Jag har gjort Mr innan men då på mitt bäcken. Och detta var rätt så mycket annorlunda. Att jag hatar tunnlar och trånga utrymmen, det vet jag ju. Och det hade jag förberett mig för mentalt så mycket jag kunnat. Men jag var duktigt nervös när jag kom dit. Ovan på alltihopa så får jag reda på, när jag lagt mig tillrätta på bristen med huvudet på plats, att han ska förbereda kontrasten och behöver då sätta en nål i armvecket. Jag som har jättesvårt för nålar, tänkte ok vi kan lika bra lägga ner detta. Tog några djupa andetag och nålen kom på plats. Så sa sköterskan att först kör vi en omgång utan och sen en omgång med kontrast. Som om en omgång inte räckte mer än väl för mig. När jag väl ska rullas in så säger han, och så ska du ha denna också på dig. En stor metall grej till huvudet. Jag tänkte nu springer jag här ifrån. Mitt hjärta började slå i 100/90. Men till sist rullades jag in och jag hade ju gett mig fan på att jag skulle klara detta. När första omgången var klar så trodde jag att han skulle rulla ut mig men icke. Dem hade ju förberett med en slang ut till dem så att dem kunde spruta in kontrasten. Jag som trodde att jag skulle få andas ut lite. När han sprutat in kontrastet så blir plötsligt allt så påtagligt för mig. Nålen i armen, inne i tunneln, med grejen på huvudet så att jag inte kunde röra mig, strålningsvärmen mm. Jag blir yr och känner illamåendet komma krypande. Jag tänker jag måste ut. Men så blir jag arg på mig själv. Jag kan det här, jag är stark, jag har bemästrat panikångest för. Så på nåt magiskt sätt gick jag in i mig själv. Började lyssna på radiorösten i hörlurarna och slappnade av och genomförde hela röntgen utan avbrott. Men det var fanimej en av dem värsta grejor jag gjort och det sög musten ur mig. Direkt efter var jag yr och matt och fick vila lite innan jag körde till jobb. Resten av dagen har jag varit trött och orkeslös.
MEN jag klarade det. Så jäkla stolt över mig själv. Nu är jag nyfiken på svaret?

Dem är alltid vid min sida. Dem hjälper mig med allt dem kan. Dem bryr sig om mig och stötar mig. Dem fångar upp mig när jag faller. Dem lyssnar på mig och ger mig råd. Dem dömer mig aldrig utan står vid min sida, vilken väg jag än tar. Dem kramar mig när jag är ledsen och säger det löser sig Anna. Dem älskar mina barn villkorslöst. Dem umgås, leker och har roligt med dem. Dem är dem bästa jag har och jag hade aldrig klarat mig utan dem.
Världens bästa Mormor (mamma) & John.
Nedan ser ni deras alla hjärtans dag present.