Idag har jag gjort MR röntgen på skalle, bröstrygg och halsrygg. Jag har gjort Mr innan men då på mitt bäcken. Och detta var rätt så mycket annorlunda. Att jag hatar tunnlar och trånga utrymmen, det vet jag ju. Och det hade jag förberett mig för mentalt så mycket jag kunnat. Men jag var duktigt nervös när jag kom dit. Ovan på alltihopa så får jag reda på, när jag lagt mig tillrätta på bristen med huvudet på plats, att han ska förbereda kontrasten och behöver då sätta en nål i armvecket. Jag som har jättesvårt för nålar, tänkte ok vi kan lika bra lägga ner detta. Tog några djupa andetag och nålen kom på plats. Så sa sköterskan att först kör vi en omgång utan och sen en omgång med kontrast. Som om en omgång inte räckte mer än väl för mig. När jag väl ska rullas in så säger han, och så ska du ha denna också på dig. En stor metall grej till huvudet. Jag tänkte nu springer jag här ifrån. Mitt hjärta började slå i 100/90. Men till sist rullades jag in och jag hade ju gett mig fan på att jag skulle klara detta. När första omgången var klar så trodde jag att han skulle rulla ut mig men icke. Dem hade ju förberett med en slang ut till dem så att dem kunde spruta in kontrasten. Jag som trodde att jag skulle få andas ut lite. När han sprutat in kontrastet så blir plötsligt allt så påtagligt för mig. Nålen i armen, inne i tunneln, med grejen på huvudet så att jag inte kunde röra mig, strålningsvärmen mm. Jag blir yr och känner illamåendet komma krypande. Jag tänker jag måste ut. Men så blir jag arg på mig själv. Jag kan det här, jag är stark, jag har bemästrat panikångest för. Så på nåt magiskt sätt gick jag in i mig själv. Började lyssna på radiorösten i hörlurarna och slappnade av och genomförde hela röntgen utan avbrott. Men det var fanimej en av dem värsta grejor jag gjort och det sög musten ur mig. Direkt efter var jag yr och matt och fick vila lite innan jag körde till jobb. Resten av dagen har jag varit trött och orkeslös.
MEN jag klarade det. Så jäkla stolt över mig själv. Nu är jag nyfiken på svaret?

 

Annie

9 februari 2017 20:42

Vad bra att du gjort det nu! :)
Ja det där känner jag igen från när jag med gjorde MR på huvudet, för att huvudet skulle vara still så fick man nån grej på huvudet.
Fick kontrast när jag gjorde MR på magen, annorlunda känsla ;)

För mig gick det hyfsat ändå, känns som man vant sig lite nu, gjort några MR nu ;)
Riktigt strongt att du höll ut :)

Vet du när du ska få svar?

Hur mår du annars?<3

Kramar!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

 

Annelie

9 februari 2017 22:16

Ja, denna röntgen har jag också gjort.
Men, där hade de en spegel som var vinklad så jag såg ut i rummet.
jag gillar inte heller denna tunneln,,, försöker lyssna på musiken jag själv fick bestämma och sedan in med slutna ögon.
Visst äré en "otrevlig" känsla när de sprutar in kontrasten, känns som man kissar ner sig.
Jag gillar inte heller detta, men jag har gjort några MR numera,,, så jag har blivit mer och mer van det.
Den jobbigaste MR:en jag gjorde,, var på mitt bäckenet och knäna.

Inte alls du vart matt under dagen,,, eftersom du varit så spänd på detta och när du äntligen kunde slappna av igen, då kommer ju mattheten som ett brev på posten.

Ha nu en jättefin kommande helg.. // Kram Annelie

http://gifta6570.bloggplatsen.se

 

Annie

10 februari 2017 09:16

Sv: Skönt att det känns ganska bra iaf för dig :)
Ja så är det nog-som du skrev själv, att det är säkert pga allt i ditt liv nu.

Jo det är hyfsat med mig ganska bra. Börjar antagligen arb träna den 21. så fortfarande lite att fixa med inför det ;)
Känns både och men hoppas det kommer gå bra!

Vi skulle egentligen haft gäster i kväll på middag men blir nog inte, deras dotter hade blivit sjuk. Annars lugnt.
Du då, vad ska du göra?

Kramar*

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

 

Annie

10 februari 2017 16:47

Sv: Tack :) Ah hoppas det ;)

Vad kul!
Hoppas Du får en trevlig och bra helg<3

Kramar

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att ha gått igenom alla tänkbara lösningar om och om igen och ändå inte kommit fram till något. Efter att ha nästan delat på oss för att vi inte vet hur vi ska kunna komma överens om var vi ska bo och hur vi ska fortsätta vårt liv tillsammans s...

Kan inte alls förstå att så många månader gått sen jag sist blogga. Så mycket som hänt men ändå står vi kvar på samma ställe och stampar. Hela fantastiska sommaren flöt förbi med mycket sol och bad. Hösten kom och vi tog oss igenom den som alla andra...

Efter massa funderingar fram och tillbaka så blev det äntligen gjort:-) Min första tanke var ju att ha barnens namn och en symbol på handleden. Men sen tycker jag att folk som tatuerar sina barns namn på sin kropp är lite tokiga. Vad får dig att ta f...

Ja för ett år sedan lämnade jag barnen hos mormor och John för att sedan ta tåget till Mb. Vår första träff utanför jobb. Trots att vi känt varandra länge så var det jättenervöst. Det tyckte vi båda minns jag. Men det blev en superdag. Vi promenerade...

Ja jag lever, nätt och jämnt. Men så här mycket sjuk har jag nog aldrig varit. I förra veckan fick jag gå hem från jobb på måndagen och stannade sen hemma tisdag och onsdag. Dålig i magen och matt och trött. Nu har jag åkt på ont i halsen och hosta v...