Inlägg publicerade under kategorin Vardagen

Av Anna - Tisdag 1 maj 09:30

Ja för ett år sedan lämnade jag barnen hos mormor och John för att sedan ta tåget till Mb. Vår första träff utanför jobb. Trots att vi känt varandra länge så var det jättenervöst. Det tyckte vi båda minns jag. Men det blev en superdag. Vi promenerade ner till västra hamnen, åt på restaurang och så blev det en massa mysande. Något vi båda älskar att göra är att bada. Och det gjorde vi också tillsammans. Lite sådär märkligt kändes det. Vi hade ju känt varandra länge men plötsligt ligger vi i ett bad tillsamman nakna. Jag som aldrig haft bra självförtroende vad gäller min kropp tyckte det va väldigt jobbigt. Samtidigt som jag kände att nä så här ser jag ut jag måste acceptera min kropp för att kunna slappna av. Detta har ju gjort att jag aldrig skämts för min kropp eller något för Mb. Det har gjort att jag för första gången i mitt liv älskar min kropp och kan vara avslappnad naken tillsammans med honom. Bara det är ett jätteplus i vårt förhållande. En trevlig dag går oftast snabbt och det var lite vemodigt att gå till tåget men vi hade ju helgen inbokad med övernattning. Denna dagen var mer ett test för att se liksom om vi hade något att bygga på. Och det upptäckte vi direkt att vi har. Vi var dock förvirrade och undrade vad är det som händer. Det sa liksom bara pang eller klick eller hur man vill benämna det. Kemin bara stämde.


När det var dags att ta tåget hem så gick vi i tid, båda två är väldigt ovana vid tåg och annat kollektivt. Men så händer det som inte får ske. Konduktören vinkar klart innan jag hinner på och dörren stängs. En annan dörr är fortfarande öppen och jag springer så fort jag kan men nä jag missar. Så jag är i Malmö utan bil, missat tåget som går om en timme igen. Barn som är hos mormor och John och tror att jag bara är hemma och latar mig. Detta var ju lite hemligt. Jag ringer mamma och säger du får komma och hämta mig. Klockan är mycket mm. Då kommer jag på att det går ju tåg till La också och lite oftare än ut på landet. Jag har tur, det visar sig att det går ett tåg om 20 minuter. Mamma får säga att hon ska några ärende först så ni barn får åka med John i en annan bil. Dem undrar varför dem inte kan vara med och göra ärende hahaha. Mamma hämtar mig vid stationen sen kör vi hemåt. När vi närmar oss så skickar vi ett sms till John att han kan köra. När barnen kommer hem är dem glada och ovetandes om vad deras mamma haft för sig för något. Det kommer bli en bra story att berätta i framtiden:-)


Det har varit kämpigt detta året. Att få allt att gå ihop. Det är mycket saknad vilket jag är skitdålig på att hantera. Våra barn älskar varandra och med dem har det gått förvånansvärt bra. Vilket vi är glada för. Vi kämpar på och nån gång i framtiden kommer det en dag då vi alltid kommer kunna säga god natt och god morgon till varandra. Så länge vi vill detta så kommer det gå vägen:-)


ANNONS
Av Anna - Tisdag 20 mars 07:18

Då fick Dombo åka till himlen igår. Efter mycket bearbetning med Ronja så var det äntligen dags. Äntligen för Dombos skull. Så himla sorligt för hade det inte varit för tumören så hade han levt länge till. Så mild och go och levnadsglad. Tyvärr blev inte veterinärbesöket helt lätt. Dombo kämpade in i det sista. Han vägrade dö. Detta blev lite för mycket för både Ronja och pappa. Han låg där och ryckte och ryckte och ryckte. Hela besöket tog en timme. Ronja var helt förstörd när hon kom hem. Men veterinären berömde henne för att hon kom med honom så tidigt som hon gjorde. Det finns dem som väntar in i det sista och då är dem helt utmärglade och typ halvdöda. Han förklarade även för henne att tumören inte hade gått att operera bort för oftast så klarar inte råttor en narkos. Han blev begravd tillsammans med våra 2 katter Stina och Lillis. Så himla stolt över Ronja som var stor nog att ta sig igenom detta. Att hon förstår att detta var det bästa för Dombo. Hon mognar så snabbt min tös!

ANNONS
Av Anna - Fredag 2 mars 09:25

Ännu en vecka har gått. Det har verkligen hänt mycket denna vecka.


Veckans Ronja

Vi/jag har fått problem med Ronja och hennes insomnande. Det verkar som om 2 tabletter circadin inte räcker. Vissa kvällar har hon fått 3 st istället och då blir det bättre. Problemet är att dem tabletterna är så sjukt dyra. Dem går inte under högkostnadsskyddet. Jag tog kontakt med habiliteringen och nu ska hon få melatonin utskrivet som är en snabbverkande tablett till skillnad mot circadin som är långtidsverkande. Så nu ska vi pröva en av varje på kvällen.


Sen är Ronja extremt ”jobbig” just nu. Eller har pågått några veckor. Hon håller på att kväva mig, min kraft håller på att ta slut. Allt måste verkligen vara enligt regler och rutin. Minsta avvikelse så blir hon upprörd/hysteriskt. Allt måste vara på ett visst sätt, stå på ett visst sätt osv. Hur det ska vara vet bara hon i sitt huvud och det är jättesvårt att veta hur jag ska göra för att det inte ska bli fel.


Veckans jag

Det är alltid kämpigt med Ronja men ibland är det mer kämpigt än vanligt. Ibland så orkar jag bara helt enkelt inte mer. Mitt huvud kan inte hantera allt och jag känner att jag bara vill låsa in mig och dra täcket över huvudet. Men det går ju tyvärr inte. Så istället kämpar jag på och det resulterar i små panikångest attacker. Än så länge har jag kunnat hantera dem. Men dem gör att jag blir väldigt nedstämd, ledsen och apatisk. Jag hoppas det vänder strax igen. Jag har ju gått igenom det förr.


Veckans spännande

Jag har varit på en anställningsintervju:-) Där M jobbar. Jag ”känner” ju vd:n sen innan och han har lovat att höra av sig om det skulle bli en ledig tjänst. Och nu gjorde han det. Så i onsdags så körde jag dit. Ärligt talat så kändes det inte bra. Jag fick liksom ingen känsla, att här vill jag jobba. Känns lite konstigt för trodde inte jag skulle känna så. Dem verkade nöjda med mig och dem skulle återkomma med lön och sånt, så det är väl det det hänger på. Jag får avvakta och se.


Veckans utmaning

Ja det blev verkligen en utmaning för mig denna vecka. Givetvis bara för att jag skulle på anställningsintervju och sen sova i Malmö 2 nätter, som då bara blev 1, så blev det värsta snökaoset. När det händer här nere i Skåne så blir det totalt katastrof. Olyckor och köer mm. Men jag tänkte nä minsann denna utmaning måste jag göra. Jag älskar att köra bil MEN jag är ändå rädd för det och när jag inte vet vägen så bra så kan jag lätt få lite panikångest. Värst är om jag får det när jag kör för då låser sig allt och risken är då att jag släpper allt. Men jag körde och visst alla låg i 50 på motorväg men jag var ändå livrädd. När jag väl kom till Malmö börjarde jag skaka i hela kroppen och fick hålla inne med gråten. Sen efter intervjun så skulle jag ta mig igenom stan. Från ena sidan till andra sidan Malmö. Jag som aldrig kört i Malmö var ju lite nervös med alla filer mm. Och så all snö dessutom. Men jag klarade det och jag är fortfarande sjukt stolt över mig själv. Jag älskar att hela tiden ta mig an mina problem och vinna över dem.


Veckans ljuspunkt

I och med att Ronja är som hon är just nu så kände jag att jag inte orkar M och W hela helgen så jag gav förslaget om att dem 2 nätter jag är utan barn sover jag hos dem och sen kan dem komma på lördagen istället. M är väldigt mån om mig och tycker inte riktigt om att jag mår så här konstigt. Så vi bestämde att göra så. Tyvärr blev det bara en natt hos M då det skulle komma in nytt snökaos torsdag till fredag. Känns sådär att sitta 2 h i kö på motorvägen när man ska till jobb. Men så skönt det var att komma hem där på onsdagen. Jag slappnar verkligen av hos M.



Trevlig helg!!

Av Anna - Fredag 16 feb 08:00

Veckans bästa är att trots en hel vecka med vabning så har jag fått möjlighet att gå ut och gå varje morgon/förmiddag. Barnen klarar sig dem 45 minuter det tar. Min kropp skriker efter motion och det är inte så lätt att få till det med barn och jobb och allt. Och sen är jag inte så förtjust i att gå när det är mörkt.


Veckans sämsta är att båda barnen varit sjuka hela veckan. Dotterns temp har toppat med 40,2. Då var det inte mycket med henne. Det verkar vara ett envist virus. Det är många barn i skolan som ligger i feber och den ger inte med sig förrän efter 5-6 dgr. Det tråkiga är också att jag förlorar en del pengar och det är ju tufft redan som det är.


Veckans tankar är som vanligt om denna framtid. Hem, jobb och kärlek:-) Jag är ju lite av en kontrollmänniska och jag vill ju gärna veta vad som ska hända i framtiden. Eller ha en hum om det. Men det är verkligen helt blankt. Jag vet inte ens vad som händer till sommaren:-) Ganska skönt och nyttigt för mig kan jag tycka. Men snart kommer väl planeringsnerven fram:-)


Veckans lite kul är att jag äntligen kom iväg och fick tvättat min bil. Avskyr när den är skitig men inte så lätt att hålla den ren i detta slask väder. Men nu glänser den:-)


Veckans kvällar har bestått av tv tittande. Jag har sett The Maze runner, ettan och tvåan. Velat se den länge men inte blivit av. Den var inte alls som jag tänkt mig men jag tyckte den var väldigt bra. Nu har jag börjat titta på Westworld. M har tjatat på mig att se säsong 1 så att vi kan se säsong 2 tillsammans som har premiär i april. Först tyckte jag den var märklig och inte sådär jättebra men efter några avsnitt är den ganska spännande. Så jag får väl ta mig igenom den. Sen har jag lite andra serier som står på kö. Älskar serier.





Av Anna - Fredag 26 jan 08:00

Veckans bästa är att  jag helt enkelt mår så bra. Är så evigt tacksam att jag har blivit så bra som jag blivit. Mycket givetvis pga min egen envishet och kämparglöd. Jag känner sån ro i själen, jag kan slappna av och bara vara mig själv. Jag kan leva ett ganska normalt liv, jag har lämnat allt bakom mig som fick mig att må dåligt och var psykiskt och fysikskt på frestande. Ibland vill jag bara resa mig upp, slå klackarna i taket och skrika jag gjorde det!


Veckans sämsta är att Ms möte med chefen inte gick så bra. Lönerna på detta stället är verkligen i botten och jag måste ju också ta mig härifrån. Men sen kan det ju bli nåt positivt av det också. Nu måste ju verkligen M ta steget ut. Vilket jag tror blir bra för honom. Och han har redan en intervju med en annan rörfirma inbokad.


Veckans funderingar är om Ronjas husdjur Dombo. Han har ju fått en tumör på sidan av magen. Den bara växer och växer och nu ser man även att livsgnistan från hans ögon har försvunnit. Jag försöker få tag i vår veterinär. Har ingen aning om man kan komma med en tamråtta och få den avlivad. Men det känns som om jag/vi måste ta tag i det. Har försökt att bearbeta Ronja i några veckor nu. Det kommer bli en jobbig dag när den väl kommer men djuret lider och måste få ett avslut i denna värld.


Veckans nya är…..jag kan faktiskt inte komma på något speciellt.


Veckans mål har varit att försöka söka så mycket jobb som möjligt. Och det har jag verkligen gjort. Gått igenom cv och personligt brev om och om igen så att det blir så bra som möjligt. Nån måste ju höra av sig till sist kan man tycka.


Av Anna - Fredag 12 jan 08:00

En idé från http://lifebyannie.bloggplatsen.se


Veckans tankeställare fick jag häromdagen när jag insåg att mitt behov att träffa M är större än Ms behov att träffa mig. Detta har gjort mig fundersam. Är detta rätt? Ligger vi på samma våglängd? Varför välja att hellre stanna hemma och göra ingenting än att komma till mig. Har det blivit för mycket under ledigheten? Vi tar helgen till att reda ut detta:-)


Veckans bästa är barnfri helg. Kanske låter hemskt men det har varit så intesivt med barnen nu i 2-3 månader. Ingen tid till bara oss två.


Veckans sämsta är att min dotter mår så dåligt men hoppas på vändning idag efter samtal med pappa.


Veckans nya är totalt ointressant kanske men har äntligen tagit tag i att beställa nytt mobilskal. Det gamla var så ofräscht. Så nu känns det som om jag har ny telefon igen:-)


Veckans funderingar är många. Vad händer i framtiden? Hur ska vi lösa vår boendesituation? Kommer vi lyckas att ta igenom oss igenom alla hinder?


Tänker köra detta fredag. Känns bra för mig själv att tänka över veckan mm.




Av Anna - Måndag 8 jan 11:25

Äntligen tog jag tag i att boka tid till cellprov och byte av spiral. Smart att ta det samtidigt så slipper jag ligga i gynstolen 2 ggr. Det var min tanke i alla fall. Men så blev det inte. Jag hade tid kl 9.10 Jättemysigt att träffa min gamla barnmorska som jag har haft till båda barnen. Och sen känns det där med att ligga med bar rumpa och benen i vädret inte så himla farligt när man känner personen i fråga. Så jag hoppar upp i gynstolen, hon tar cellprov och sen drar hon i spiralen. Drar och drar och drar lite till. Sen får hon sluta för att smärtan blir för mycket. Tror ni det kom ut nån spiral? Nädå den hade lagt sig tillrätta och bestämt sig för att stanna. Denna upplevelse blir för mycket för mig så jag väljer att svimma i gynstolen. Jag hinner dock lägga mig på sidan. Givetvis med mina mindre attraktiva kroppsdelar i vädret. Det blir lite smått panik, ett fönster öppnas, jag får vatten och en filt över mig. Jag svettas och får illamående attacker. Långt om länge tar jag mig upp och får sätta mig i väntrummet för att invänta ledig tid till läkare som kan göra ultraljud på mig. När det är dags att en andra gång hoppa upp i gynstolen så är jag livrädd för att jag ska svimma igen och försöker andas rätt igenom hela proceduren med min barnmorska vid min sida. Och jodå på skärmen får vi se hur den så fint har klamrat sig fast i livmoderväggen. Läkaren säger, remiss till Lund så får du en lätt sövning så att dem kan ta ut den. Alternativt att du kommer om några timmar när du återhämtat dig, får en massa bedövning på livmodertappen och så gör vi ett nytt försök. Min barnmorska känner mig och vet att jag är en ganska stark person så självklart väljer jag ett nytt försök. Fast just då känner jag mig som världens ynkligaste människa och inte det minsta stark. Några timmar senare är jag tillbaka för att en tredje gång hoppa upp i denna hemska gynstol. Jag får sitta upp så mycket det bara går allt för att minimera risken att svimma. Läkaren får arbeta på ostört och jag pratar oavbrutet med min barnmorska. Mitt i allt skriker jag AJ, vad i helvete gör du, tittar upp och ser läkarens hand hålla i spiralen. Min reaktion är att skrika YES YES. Vilken lättnad att slippa ta sig till Lund och bli sövd. Men fy vilken dag och så mör jag var när jag kom hem 14.30 Jag var sängliggande resten av dagen. Ja mycket ska man vara med om.


Nu laddar jag för att våga sätta in en ny.....


Av Anna - Torsdag 4 jan 18:00

Detta året var egentligen inte min jul med barnen. Vi skulle fira jul med mormor och John helgen innan och på själva julafton så skulle jag hänga med M hem till hans föräldrar. Men så får Ch för sig att planera julen utan att prata med mig och bestämmer då att han och hans sida ska fira jul på lillejulafton. Visst helt ok med mig, så länge han är medveten om att nästa jul är min jul och att han avstår denna jul till mig. Vi ändrade inte i våra planer utan det blev jul med mormor och John helgen innan och jul med M på julafton. För min del var det en stor sten som släppte från hjärtat. Jag hade våndats så över det. Försökt bearbeta en jul utan barnen. Försökt förbereda mig för en massa känslostormar på själva julafton mm. Det var dock tufft att gå och lägga sig på lillejulafton och vakna själv på julafton. Det är nåt visst med att vakna julafton och smyga ner för trappan och upptäcka alla julklappar som jultomten varit och lagt under granen på natten. Samt att barnen alltid fått öppna en morgonjulklapp. Men livet förändras....


Men dem kom till mig på förmiddagen och sen begav vi oss vidare. Julafton blev toppen bra och så stolt över mina barn att dem gillar läget och accepterar allt. Sen tillbringade vi natten hos M för första gången och även det gick jättebra.


Ett foto på trion....


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2018
>>>

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Andra intressanta bloggar

Följ bloggen

Följ sneckan81 med Blogkeen
Följ sneckan81 med Bloglovin'

Sök i bloggen

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se