Senaste inläggen

Av Anna - 26 november 2016 07:28

Vet inte riktigt var jag ska börja. Just nu står jag vid ett vägskäl. Ska jag ta höger eller vänster. Jag har verkligen en fin sambo. Han är varm, trygg, en riktig familjefar mm. Men vi matchar inte varandra. Egentligen har vi aldrig gjort men det har funkat ändå. Vi har älskat varandra, köpt hus tillsammans och fått 2 fina barn. Men dem senaste åren har varit lite sisådär. Jag är egentligen inte så tjejig men lite uppskattning vill jag ändå ha och kanske en överraskning lite då och då. Och det är något min man inte kan. Det är inte så att han inte vill utan han kan verkligen inte. Vår dotter har lätt autism och jag ger mig fan på att det är från sin pappa. Men i alla fall. Jag har kämpat och kämpat. Vridit och vändigt. Försökt få han att förstå att livet inte bara är svart eller vitt. Försökt få honom att agera själv, tänka själv, planera själv. Han är alltid så likgiltig, nöjd med livet som det är. Känns som om han bara gett upp att leva. Rycker på axlarna åt allt. Säger ja, nej och jag vet inte.

För 2 år sedan så ställde jag mig i kö på en radhus lägenhet. I veckan ringde hyresvärden och sa att där är en lägenhet ledig. Jag har drömt om det så länge och nu kan min dröm äntligen gå i uppfyllelse. Det är verkligen drömboendet vid en seperation. Dagen efter lämnade jag beskedet nej, jag blev liksom tagen på sängen. När jag tackar nej så känner jag hur ledsen jag blir. Dagen därpå ringer jag igen för att höra om jag behåller min plats i kön. Då säger han att han har inte hunnit ringa nån annan och har jag ångrat mig så kan jag komma och titta på den. Är det ödet?

MEN jag har 2 barn att ta hänsyn till. Den yngsta bryr jag inte mig så mycket om för han brukar gilla läget och är inte så svår. Däremot betyder det allt om hur min dotter känner om detta. Vi har varit och tittat på lgh tillsammans och hon vill så gärna flytta. Jag har vänt och vridit på det, berättat allt negativt med en flytt men nä hon vill ändå flytta. Hon säger att hon inte orkar att hennes pappa alltid är arg på henne eller bråkar med henne. Tyvärr så funkar dem inte så bra ihopa. Men när hon pratar med sin pappa så vill hon inte flytta. Nu ska vi på söndag sätta oss ner och prata allihopa och försöka komma fram till en lösning.

Jag mår skit just nu. Är så orolig i magen/ hjärtat. Vet inte vilket beslut jag ska ta. Vet innerst inne att jag en dag kommer flytta. Men ska jag göra det redan nu? Tyvärr är kärleken borta. Men det gör så ont. Varför blev det såhär? Vi skulle bli gamla tillsammans ju.

Ska jag stå ut i nåt år till och vara en sådär glad mamma eller ska jag lämna och bli en glad mamma.

Håller på att bli tokig!

ANNONS
Av Anna - 17 november 2016 13:07

Vad händer när man ignorerar att man är förkyld? Jo då blir allt ännu värre och slår ut en totalt. Förra torsdagen började jag känna mig lite förkyld. Gick på mina tabata pass både fredag och söndag. Jag brukar ju aldrig vara sjuk och definitivt inte förkyld. Så på måndagen kör jag till jobb och efter 2 timmar är jag helt väck. Jag kör hem och parkerar mig i soffan. På tisdagen vaknar jag med värk i huvudet, ögonen, näsan, kinderna och överkäken. Mina ögonlock är så svullna så att jag knappt kan öppna ögonen. Jag ligger deckad hela dagen. Inga krafter i kroppen. Jag har frossattacker hela tiden men ingen feber. På onsdagen är jag ganska dålig också men nu idag så är jag på jobb. Och det känns ganska bra. Rätt matt i kroppen, har väl inte återfått alla krafter än.


Men nu till det märkliga. I tisdags försvann mitt smak och luktsinne. Och jag menar verkligen försvann. Jag varken luktar eller smakar nåt. Absolut ingenting. Jag har provat med det mesta. Sånt som luktar eller smakar skarpt. Typ tandkräm, parfym, kaffe, kakao. Det är helt sjukt och jag håller på att bli tokig. Idag ska jag köra och köpa en annan nässpray med kortison i och se om det hjälper. Såhär kan man ju inte leva ju. Lite obehagligt också.


Någon som varit med om detta? Och när kommer det tillbaka?


ANNONS
Av Anna - 10 november 2016 13:05

Vilken otur jag hade i helgen. På lördagen var det värsta regnvädret men duktig som jag är så tog jag på mig regnkläder och gick ut och gick 8,5 km. Tyvärr så visar det sig när jag kommer hem att fickan i regnjackan inte är vattentät (har varit innan). När jag tar upp telefonen så börjar det blixtra på skärmen sen dör den. Jag lägger den på torkning hela natten framför brasan. På morgonen går den att starta och längre fram på dagen så funkar den som vanligt igen. Så himla glad blev jag. Som tur var så satte jag mig och förde över alla foto och skrev av alla viktiga sms för lyckan varade inte länge. Plötsligt hänger den sig och touchskärmen slutar fungera. Mina fina älskade Samsung galaxy S6. 


Ringer försäkringsbolaget på måndagen och får reda på att jag får 845 kr av dem. Jag får en mindre chock. Varför har vi allrisk försäkring liksom. En ny går på 4990:- Efter många om och men så kommer jag fram till att det ändå blir billigast att köpa en ny telefon kontant.


Så måndag eftermiddag kör jag iväg till Telia butiken. Jag har ont i magen och allt känns skit. Det är våra sparpengar ju. När jag väl kommer dit får jag världens bästa kille. Han vägrar sälja en sån dyr telefon till mig. Han förstår min situation och tycker synd om mig. Han rekommenderar mig att köpa en billighetstelefon så länge tills jag kan förlänga mitt abonnemang och köpa en ny mobil då. Det handlar om att stå ut ett halvår. Han fixar bästa priset till mig på en Huawei telefon i guld. Jag har med mig 2 gamla mobiler som jag får en slant för. Jag köper ett fodral till och plastskydd. Allt detta blir 473:- Snacka om att en hemsk dag blev till en jättebra dag. Jag är så lycklig för att allt löste sig på bästa sätt. Och Robban på Telia ska ha ett stort TACK!




  Såhär ser den ut:-)



Av Anna - 3 november 2016 11:46

När man är mitt i det så tror man att man inte kommer komma upp igen. Men oftast gör man ju det. Jag känner mig mycket bättre mentalt. Och jag känner att tabatan verkligen gör mig starkare och starkare. I lördags var jag ute och gick en mil. Jag känner mig som en superhjälte.


Dock är jag fortfarande yr och extremt trött. Jag hade tänkt bruka allvar med folacin tabletterna igen men jag glömmer dem hela tiden. Jag hoppas att dem ska hjälpa till med yrseln i alla fall.


Sen har jag fått rensat mycket där hemma. Så skönt. Det är som att rensa hjärnan. Och mycket har jag fått sålt.


Tiden bara rusar iväg och det har jag extremt svårt för. Snart fyller vår grabb 5 år och sen är det till att ta tag i julklappar. Barnens är dock färdiga. Min dröm är att sätta sig på ett plan till ett varmare land och fira julen där. Bara komma bort ifrån allt och njuta. Men det är inget vi har råd med.


Vad drömmer ni om?? Förutom att bli friska.


Tack för din värmande kommentar http://lifebyannie.bloggplatsen.se/
 
Av Anna - 24 oktober 2016 19:59

Just nu är jag inne i en sån tradig period. Jag är så trött och orkeslös. Min kropp vill inte som jag vill. Har inte så mycket värk utan mer att den inte vill samarbeta. När jag suttit längre stunder så vill benen inte riktigt gå när jag reser mig. Höger hand känns inte alls samarbetsvillig nu när jag skriver på tangentbordet. Mycket huvudvärk förra veckan och yrsel. Känner mig så himla känslig och skör. Vill sätta mig ner och stortjuta för minsta lilla. Det känns som om jag är på väg upp för den längsta backen någonsin. Jag vet ju att det vänder så småningom igen. Men just nu ser jag inte ljuset. Tar en dag i sänder och hoppas det vänder snart.


Läser mina bloggar som jag följer. Inte många men ni vet vem ni är. Orkar inte kommentera men trycker på gilla till era inlägg. Lovar kommentera igen när orken infinner sig.


Ta hand om er!

Av Anna - 15 oktober 2016 15:48

"Glädjande nog visade röntgen av vänster knä med belastning inga skelettförändringar. Dina besvär beror således på ojämnheter i brosket och jag hoppas att den insatta behandlingen (sjukgymnastik) skall hjälpa dig."


Alltså jag fattade inte så mycket av det svaret. Varför ojämnheter i brosket. Varför pekar mitt knä inåt? Blir så trött.


Nästa vecka har jag telefontid med min VC läkare. Min sjukskrivning gick ut den 28 augusti men jag har inte orkat ta tag i det. Men så kom det en lapp i brevlådan. Trevligt att dem märkar att man inte hört av sig på ett tag.


Har börjat känna av min yrsel igen denna vecka. Känt mig lite tröttare och konstig i kroppen. Så nu knapprar jag folacin tabletter ihop om det ska gå över. Men om det nu är det som är problemet, varför kan jag inte behålla folsyran i kroppen?



Av Anna - 14 oktober 2016 11:56

Att berätta för sin 8 årige dotter att hon har autism är svårt, jättesvårt. Trodde det skulle bli en lätt match men ja just det, hennes hjärna fungerar ju helt annorlunda än vår. Hon vet att hon är annorlunda, att hon tänker annorlunda. Men HAB tyckte det var på tiden att vi satte ett ord på det till henne och berättade utförligare vad det är. Hon blir äldre och är med i aktiviteter där vi inte är med, där vi inte är med och förhindrar konflikter eller incidenter som kan uppstå för att man inte förstår hur man ska hantera ett barn med autistiska svårigheter.


Jag tror att hon förstod mig ganska så bra efter att förklarat så gott jag kunde på hennes sätt. Kanske fick hon själv svar på många frågor som rört sig i hennes huvud.


Att leva med ett autistiskt barn är ett pussel var dag. Men efterhand lär man sig var pusselbitarna ska ligga. Sen plötsligt dyker ett nytt pussel upp med ännu fler bitar. R behöver min vägledning hela tiden. Jag är hennes stöttepelare. Ger jag upp, faller hon. Hon litar 100% på mig, det jag säger är det som gäller. Jag kommer alltid finnas där för henne och hjälpa henne genom livet. Igenom motgångar ska vi kämpa. Hon ska aldrig behöva känna sig ensam....



Presentation

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Andra intressanta bloggar

Följ bloggen

Följ sneckan81 med Blogkeen
Följ sneckan81 med Bloglovin'

Sök i bloggen

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se