Alla inlägg under januari 2013

Av Anna - 29 januari 2013 11:45

Har upptäckt att jag har ett problem som jag inte kan hantera. I fredags var det förskoledisco. Jättetrevligt och jag åkte dit med Ronja. Så roligt att gå på något sånt här med min dotter. Men tji fick jag. För det första så var det jättejobbigt att stå. Alternativet var att sätta sig på golvet vilket många gjorde och jag också mellan varven för att underlätta. Men att se min dotter dansa/springa runder på dansgolvet med alla barn och vissa föräldrar kunde jag inte hantera. En gång i tiden var jag också en sån mamma som hade dansat runder med mitt barn. Men jag kan ju inte det och Ronja tänker väl inte så där mycket på det, det tror jag väl inte men visst måste hon märka en skillnad på mig då och nu. I alla fall så skratta alla mammor så naturligt och av glädje. Det var så jobbigt att se för jag är inte så glad längre. Förr var skratta något jag alltid gjorde och utan att tänka på det. Nu när jag skrattar från hjärtat så reagerar jag och oftast gör det mig ledsen. Det händer så sällan så det överrumplar mig. Svårt att beskriva mina känslor, hur det känns. På discot fick jag så gott jag kunde hålla inne med gråten även om en och en annan tår slank ur. Tur det var mörkt på discot:-) Men på hemvägen grät jag hejdlöst. Resten av kvällen kände jag mig nere. Jag vill känna mig glad in i hjärtat hela tiden, obehindrat glad. Krävs nog att jag pratar med kuratorn om detta. Det är ju inte första gången jag detta händer. Min man märkte att det var nåt som var fel och jag har så svårt att berätta. Han ger mig ömhet och trygghet och säger att han älskar mig och jag bara gråter. Han gör mig hel utan han är jag halv. Känner mig så fruktansvärt beroende av honom, vilket skrämmer mig. Vad gör jag om han går i från mig, vilket han inte skulle göra. Men ändå. Rasar ihop som ett korthus kanske. Ja jag vet inte. Förvirrat inlägg kanske, förlåt.

ANNONS
Av Anna - 23 januari 2013 10:20

Gör ett nytt försök idag. Skrev ett långt inlägg igår men det funkade inte att publicera det. Så irriterande.


Hur gick då mötet? Det var fantastiskt. I över 3 h var jag där. Först fick jag träffa överläkare Mats Lennartsson. Det första jag fick göra var att berätta hela min sjukdomshistoria från början. Första gången jag fick göra det för någon och det kändes så skönt. Gott om tid hade vi. Ingen stress överhuvudtaget. Sen gick vi igenom mina röntgenbilder. Mats förklarade allt för mig och han undersökte mig. Mina inre muskler i bäcknet har tagit så mycket stryk av foglossningen och är rätt så kaputt. Det gör att mina yttre muskler i bäcknet får arbeta för fullt. Men dem orkar inte allt själv så därför får andra muskler i kroppen kompensera vilket gör att musklerna överbelastas. Därför har jag inte bara ont i bäcknet längre utan i hela kroppen. SI-leden som i normala fall kan rotera 4 grader kan rotera när du är gravid 10-12 grader och min kan uppskattningsvis rotera 15 grader. Vilket den gör än. Därav inflammationen i SI-leden som nu i och för sig är borta. Viktigaste för mig nu är att bygga upp mina inre muskler och stabilisera SI-leden. Musklerna ska väl inte vara nåt problem. Men om SI-leden inte stabiliserar sig så kan det bli operation men det får vi inte hoppas. Så det som händer nu är att jag ska börja på rehab på Aleris i 2 månader, 2ggr i veckan, 3h åt gången. Känns fantastiskt bra allting. Äntligen fumlar jag inte runt i blindo längre. Det finns en plan.


Sen fick jag träffa kurator Petra Ågren. Återigen fick jag berätta min historia fast i korta drag och med allt det känslomässiga också. Att gå med värk i nästan 2 år sätter sina spår i psyket. Jag har skrivit ner mycket själv för att kunna läsa igen och igen och kanske kunna bearbeta det hela själv.Det var tufft att prata om tiden under graviditeten. Speciellt denna delen. Här kommer ett utdrag ur min text.


En dag började dem förbjudna tankarna ta form. Vet inte riktigt när. Vem var denna människa i min mage som gjorde mig så illa. Jag började känna avsky för det lilla stackars livet inne i mig. Vem trodde han att han var egentligen. Jag ville bara ha ut han från min kropp. Ville han skulle lämna mig ifred. Låta mig bli frisk och försvinna från mitt liv. Känslorna var så starka och gjorde mig så förvirrad. Jag fick sån fullständig panik i min kropp och sen kom ångesten. Hur kunde jag känna så?  Jag visste att det inte fanns något att göra, han kommer att komma oavsett om jag vill det eller ej. Jag kommer bli hans mamma, älskad eller inte älskad. Och jag var så rädd. Så jäkla rädd för hur jag skulle känna när han väl kom ut. Tänk om jag inte ville ta mig till han. Jag var så psykiskt förstörd så det går inte att beskriva. Jag visste varken ut eller in.


När Viktor väl kom ut så älskade jag honom från första stund och det var en sådan lättnad. Men än idag kan jag titta på honom och känna skam över hur jag kände när han låg i magen. Han är ju världens underbaraste pojke.


Men i alla fall ett supermöte. Jag gick där i från med ett leende på läpparna, lättat hjärta och glädjetårar på kinderna. Nu börjar resan.

ANNONS
Av Anna - 17 januari 2013 20:42

Wow vilket möte. Kände mig så hoppfull när jag gick därifrån. Fantastiska människor. Strax påbörjar jag mitt nya liv som ska göra mig frisk. Äntligen ett ljus i den mörka tunneln. Kommer ett längre inlägg längre fram som är lite mer detaljerat:-)

Av Anna - 11 januari 2013 19:11

Looks like a girl, but she's a flame
So bright, she can burn your eyes
Better look the other way
You can try but you'll never forget her name
She's on top of the world
Hottest of the hottest girls say

Ja det va jag för några år sen, nu är man mer som en krympling:-) Snart dax för rehab i ängelholm. Hoppas så att år 2013 ska bli bättre.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Andra intressanta bloggar

Följ bloggen

Följ sneckan81 med Blogkeen
Följ sneckan81 med Bloglovin'

Sök i bloggen

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se