Senaste inläggen

Av Anna - 12 september 2016 13:10

Sen jag var liten har jag haft dessa hemska "drömmar" Jag har aldrig brytt mig om att kolla upp det. Det är en overklig upplevelse och det kan vara svårt att förklara. I natt fick jag uppleva det igen. Nu har jag sökt på nätet om det och fått reda på vad det är för någonting. Sömnparalys heter det. Längst ner har jag bifogat 2 länkar om ni vill läsa om det.


När jag var liten hände det oftast när jag skulle sova och sjönk ner i sömnen. Då började hela jag att snurra och sugas ner under sängen. Jag kämpade allt vad jag kunde för att vakna igen. Efter det vågade jag knappt somna om.


Den hemskaste upplevelse jag har haft var när hela familjen var iväg på semester och vi sov i stuga. Jag drömmer nåt hemskt och vaknar men upptäcker att jag varken kan röra mig eller skrika. Jag kämpar med hela kroppen för att kunna röra någon kroppsdel och skriker allt vad jag kan och hoppas att det ska komma nåt ljud så att min man kan hjälpa mig. Mitt i allt ser jag en mörk skugga som närmar sig sängen och sätter sina händer på mitt bröst och trycker ner mig i sängen. Jag fortsätter att kämpa och till sist lyckas jag vakna upp helt. Det var så hemskt så nu när jag skriver om det så börjar jag skaka i kroppen. Jag var livrädd för att somna om igen. Men gjorde det tillslut av utmattning. Vägrar dock bo i dem stugorna igen.


I natt var det lite annorlunda. Jag kommer inte ihåg allt jag drömde mer än att det var nåt obehagligt. Jag försöker vakna men när jag slår upp ögonen är det nåt som trycker ner mig. Jag kämpar som vanligt med varje kroppsdel och skriker allt vad jag kan. Inget händer så i stället sjunker jag in i drömmen igen. Efter ett tag så försöker jag vakna igen men utan resultat så jag glider in i drömmen igen. Plötsligt är jag utomlands och jag ska ta mig ner för en brant stenig trappa. Halvvägs nere så kan jag vila men där är småkrokodiler som nån har som husdjur som börjar bita mig. Ganska hårt. Jag väljer att försöka vakna igen. Denna gången lyckas jag ta mig ur drömmen. Men till en början så är jag inte helt 100 utan ligger blickstilla och lyssnar. När jag hör min mans andetag försöker jag slappna av. Märker då att jag är stel som en pinne. Somnar om igen efter ett tag.


Den panik som uppstår när du inte kan komma upp till vaket tillstånd är fruktansvärt. Det fullständigt skrämmer vettet ur en. Det hela hörs säkert helt tokigt men efter att läst på nätet om andra som har varit med om liknande så känns det ändå lite bättre. Idag är jag lite nere och matt. Det tar på krafterna. Och jag längtar definitivt inte efter att gå och lägga mig ikväll.


Någon som också "lider" av detta?


http://paranormal.se/topic/somnparalys.html


https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6mnparalys


ANNONS
Av Anna - 3 september 2016 13:24

Det finns så mycket egentligen. Barnen så klart. Att ha det bra och vara lyckliga. Åka på utflykter tillsammans som familj mm mm. Men där är nåt som gör mig extra glad och det är folk som får mig att skratta från hjärtat. Jag älskar att skratta och jag skrattar mycket. Åt allt, hela tiden. Men så finns det dem speciella personer som får mig att skratta så att jag knappt får luft. Som ger mig så mycket positiv energi. Som dem dagar då jag är deppig eller på uselt humör och dem vänder mig så att jag blir på strålande humör. Dem personerna betyder mycket för mig. Dem är nästan som en drog. Dem är få och där är en som inte ens vet om hur betydelsefull han är för mig.


Vad gör dig glad?



ANNONS
Av Anna - 2 september 2016 19:35

Man hör så mycket, det händer så mycket. Allt runt omkring men med ett behagligt avstånd. Så plötsligt smäller det till och det drabbar nån i ens närhet. Man blir lamslagen, livrädd och helt förkrossad. Jag fattar absolut ingenting. Vart är vår värld på väg. Finns det ett stopp eller det kommer att fortsätta eskalera. Det gör så ont i mig när jag tänker på vad denna kvinna fått genomlida, det gör så ont i mig när jag ser hennes dotters rädda ansikte. Men som är överlycklig över att hennes mamma i alla fall lever. All styrka till dem och en hel drös med kramar!


http://lokaltidningen.se/polisen-vill-ha-tips-efter-brutal-valdtakt-utomhus-/20160901/artikler/160909998/1676



Av Anna - 30 augusti 2016 16:24

Ännu en bok utläst. Ännu en bok att rekommendera. Tänk så länge man följt Cecilia Lunds liv. Kommer ihåg dem första böckerna av henne. Nu är hon ensamstående 5 barns mamma. Allt är inte alltid guld och gröna skogar, inte ens i böckernas värld:-)


      


Av Anna - 25 augusti 2016 19:31

För strax 2 år sedan fick jag mitt första yrselanfall. Jag stod på ica och hade precis lagt upp varorna på bandet. Plötsligt kommer en våg av yrsel och hela affären börjar gunga. Det känns som om golvet är på väg mot mig. Jag tar tag i rullbandet och hittar balansen. Det värsta avtog ganska snabbt men jag var lite yr resten av dagen. När jag vaknar dagen därpå känns det som om jag är i ett vakuum och och det brusar i ena örat. Jag ringer vc men det ända dem säger är att det är en vaxpropp och rekommenderar mig att ta vaxör några dagar. Jag själv vet att det inte är det som är problemet men gör som jag blir tillsagd. När jag ringer tillbaka och säger att det inte hjälpt så säger dem att det är vaxol du ska ta inte revaxör. Jag gav upp direkt och la på luren. Sen har det kommit och gått periodvis. Det börjar med huvudvärk en eller två dagar sen kommer vakuumet och yrseln. Sist jag hade det var jag så yr så jag knappt kunde gå. Vilket resulterade i ett extremt illamående. Jag ringde vc och försökte få en tid. Men nä dem kunde inte hjälpa mig. Fick tipset om att ringa specialistvården Capiokliniken i Eslöv. Fick tid dagen efter. Tyvärr så avtog allt och läkaren som är specialist på öron näsa hals kunde inte fastställa en diagnos utan bad mig ringa när jag har nästa anfall och då få en akuttid. Men han har misstankar om att det är Ménières sjukdom. Sen dess har jag dock inte haft nåt större anfall.


http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Menieres-sjukdom/


Sen har jag ett knä som klabbar. Har svårt att gå med det och det knastrar och knakar och har sig. Ibland har jag mer ont och ibland bara känns det av. Voltaren och piller hjälper mig igenom dem sämre dagarna. På vc får jag bara höra att det är från min foglossningsskada, precis som med allt annat. Nu så kan jag inte gå några längre sträckor utan mitt knässkydd. Sist jag hade så ont och knäet svullnade upp så ringde jag capiokliniken. Men i och med att det var mitt i semestertider så fick jag inte tid förräns den 23 augusti. Så i tisdags var jag där. Förmodligen är det min knäskål som hamnat fel och därför bildas brosket fel. Fick ändå en röntgen så att dem kan se ordentligt hur det ser ut. Så himla glad för det och så himla glad för att dem tar en på allvar. Sen efter röntgen så blir det lite sjukgymnastik.


Kram

Av Anna - 16 augusti 2016 06:18

Ja ingen har väl missat den. Det skrivs om den över allt. Det kräks av sig på facebook och andra mediasidor. Bojkotta Turkiet, få resebolagen att stoppa alla resor dit etc etc. Ja det är en hemsk lag. Rent ut sagt fruktansvärd. Men har någon funderat på människorna som bor där nere? Hur dem känner? All den hat som kommer från alla människor runtomkring är skrämmande. All denna smutskastning av Turkiet som land. På vilket sätt skulle Turkiet vara sämre än något annat, för oss, utländskt land. Dem 2 senaste åren har vi varit på semester i Turkiet. Vilket land, vilka människor. Det gör ont i mig när jag läser allas påhopp om Turkiet och då inte bara om den nya lagen. Har du inte varit där, uttala dig inte. Och förresten vet ni om att åldersgränsen är 13 år i Spanien. Men det verkar visst vara helt ok.

Av Anna - 10 augusti 2016 18:29

Det är vad Katerina Janouch nya erotiska triologiböcker handlar om. Har du läst Mr Grey så lär du väl inte bli jättechockerad. Men dem här är tuffare och mer rakt på. Jag gillar dem 2 första och ser framemot den siste. Väldigt lättlästa. Tror vi alla har en och annan fantasi eller dröm. Sen är det upp till var och en om man vill leva ut den:-)

Av Anna - 6 augusti 2016 17:37

Kände att jag behövde en ny författare att följa. Bli ju en del läsande under sommaren/semestern. Satt och sökte på nätet och hittade deckardrottningen Mari Jungstedt. Beställde hem hennes 2 första böcker i en väldigt lång serie. Och jag är fast. Så himla bra. Man lever sig in i boken och vill bara veta mer och mer om karaktärerna. Nu är jag inne på den sjunde boken. Tror det finns tretton utgivna. Så har du inget att läsa och känner för deckar böcker så rekommenderar jag Mari Jungstedt.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Andra intressanta bloggar

Följ bloggen

Följ sneckan81 med Blogkeen
Följ sneckan81 med Bloglovin'

Sök i bloggen

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se