Inlägg publicerade under kategorin Tankar

Av Anna - Onsdag 24 maj 12:30

En hel lördag med mannen som lyser upp mitt liv. En lördag med mys, prat, skratt och promenader. Gu vad han får mig att må bra. Vi synkar varandra så bra. Pratar ovanpå varandra, fyller i orden som saknas till varandra och lyssnar på varandra. Vi lyssnar på musik och bara är. Vi skrattar non stop, har samma sjuka humor. Vi gillar att göra samma saker. Han gör mig så glad. Vi badar och dricker vin tills vi är skrynkliga. Han får mig att känna mig avslappnad. Han får mig att tycka om mig som jag är. Hans röst, hans skratt är oslagbart. Hans händer, hans mun är helt underbara. Hans lukt får det att snurra i huvudet på mig. Hans leende och blick får mig att rodna och börja fnittra. Sen att han dessutom är

drop-dead snygg gör ju inte saken sämre:-)


I`m in heaven!

ANNONS
Av Anna - Tisdag 16 maj 07:53

http://sneckan81.bloggplatsen.se/2016/09/03/11359514-vad-gor-dig-glad/


Stötte på detta inlägget när jag satt och läste igenom lite gamla inlägg på bloggen. Denna person som jag skriver om har blivit betydelsefull i mitt liv. Livet gör så märkliga grejor med en. Jag hade aldrig kunnat tänka att det skulle bli såhär. Vad hände, var kom han ifrån? Han har ju alltid funnits i min närhet utan att jag reflekterat över det. Hur kunde han bli den person som just nu tar upp en stor del av mina tankar. Jag hade så mycket andra planer som jag skulle göra. Ska jag bara släppa allt och lyssna på hjärtat, få lov att tillåta mig att vara lycklig. Bara glida med och se vad som händer, se vad livet har i beredskap åt mig. Är det för tidigt? Vem bestämmer det? Ta chansen när den finns eller låta den gå till spillo? Han lyssnar på mig, han älskar att prata. Han bryr sig, han stötar. Han är allt det där som mitt ex aldrig var. Allt det jag saknade för att må bra som person. Mina närmaste tar det positivt och poshar mig att bara släppa taget och känna efter. Följa mitt hjärta och strunta i vad alla andra tycker.


Och jag tror faktiskt att det är just det jag ska göra.....


ANNONS
Av Anna - Lördag 4 feb 15:55

Dem är alltid vid min sida. Dem hjälper mig med allt dem kan. Dem bryr sig om mig och stötar mig. Dem fångar upp mig när jag faller. Dem lyssnar på mig och ger mig råd. Dem dömer mig aldrig utan står vid min sida, vilken väg jag än tar. Dem kramar mig när jag är ledsen och säger det löser sig Anna. Dem älskar mina barn villkorslöst. Dem umgås, leker och har roligt med dem. Dem är dem bästa jag har och jag hade aldrig klarat mig utan dem.
Världens bästa Mormor (mamma) & John.
Nedan ser ni deras alla hjärtans dag present.

Av Anna - Tisdag 10 jan 13:07

Where my heart takes me, where my heart takes me
I don't know
Where my heart takes me, where my heart takes me
I must go



Lyssnar och drömmer mig bort och undrar vad framtiden har i beredskap till mig.

Av Anna - 28 december 2016 19:05

Det är dem här underbara ungarna jag lever för. Dem är min styrka och min tröst. Dem är min glädje och min stolthet. Aldrig kommer jag svika er. Ni ger mig kraften att varje dag orka och kämpa. Ni är det finaste jag har.



 



Av Anna - 20 december 2016 10:51

Åh vilken jobbig dag. Sitter och kollar mobilen hela tiden för att kolla om jag fått mail från juristen. Orolig i magen. Gråtfärdig. Gör jag rätt, gör jag fel, gör jag rätt, gör jag fel….

 

Vi som skulle köpa ny bil till våren och sen köra iväg och semestra i Sverige. Och poolen i trädgården som är så härlig, som jag alltid längtar till att komma hem till sommartid.

 

Tryggheten, värmen, glädjen med barnen. Allt vi gjort tillsammans under åren. 12 år som bara susade förbi. Vem ska fånga upp mig när jag faller, när jag inte orkar mer?

 

Jag vill men jag vill ändå inte. Jag vill att det ska kännas annorlunda. Varför tog kärleken slut?

 

Vet att det är lönlöst att hoppas, att tro att det ska bli bättre och kärleken ska komma åter. Vet innerst inne att detta är det jag vill.

 

MEN DET GÖR ONT!

 

Av Anna - 9 december 2016 10:29

Nästan 2 veckor har gått sen jag tackade ja till lägenheten. Dagarna efter var väldigt jobbiga. Började gråta hur/varsomhelst. Det som chockerade mig mest var att min man inte visade så mycket. En av anledningar till att jag lämnar honom är just hans likgiltighet. Hur kan människan sitta där och inte röra en min. Det får mig att känna ännu mer att jag har gjort rätt.

 

Det som står först på ”att göra listan” är att ta tag i banken. Nästa vecka har vi bokat tid till en jurist så vi kan få hjälp med hur mycket han ska köpa ut mig för och sen måste vi skriva ett bodelningsavtal så att han kan ansöka om lagfart till hela tomträtten. Mannen har även en bokad tid till vår bankman som ska se så att han kan få ett lånelöfte. Men det tror jag inte är några problem.

 

Hyresvärden ska också ringa nästa vecka så att vi kan bestämma en dag så att jag får skrivit på kontraktet. Tror inte jag kan slappna av förrän då.

 

Sen har jag tittat runder mycket på möbler som jag kan tänka mig. Möblerat rummen osv. Skrivit listor med allt som måste handlas och göras.

 

Det skrämmer mig att jag inte känner mer sorg än jag gör. Men jag tror att jag gick i detta för länge. Visst kan jag titta på honom och tänka, vad hände egentligen? Och sen är det väl nåt som kommer en vacker dag. Det är mycket jag ger upp. Vårt fina hus med vår underbara trädgård som äntligen är perfekt enligt mig. Alla våra resor och aktiviteter som vi alltid gör med barnen. Allt detta går förlorat. Vi kommer dock göra en sista utlandssemester med barnen, för det har vi lovat dem. Och vi är ju inte ovänner.

 

Men jag känner att jag sviker barnen. Min tös kommer ta det bra tror jag, hon har ändå tid att bearbeta. Min son däremot förstår inte så mycket så vi har valt att inte prata om det förrän det närmar sig. Det enda han säger är att du ska väl inte flytta ifrån mig mamma. Jag hoppas verkligen dem inte kommer hata mig för att jag splittrar vår fina familj. Dem är mitt allt och jag vill att dem ska må så bra som möjligt.

 

 

 

 

 

 

 

Av Anna - 2 oktober 2016 10:26

Kopierad text från Mia Skäringers facebooksida. Så klockren, så rätt. Alla ni där ute var rädda om er.

En sång för alla dom som brann upp.

Det kommer en dag i hennes liv då hon inte förmår bedra sig själv längre. En sällsam gråt utan ände. En dag utan slöjor. Då solen lyser igenom märg och ben, då regnet smattrar mot hjärtat. Varje droppe så tung att köttet dallrar och jorden skälver. Nollpunkten. Ansikte som grimaserar i invanda förväntade uttryck. Inuti tomhet. Inuti panik. Som att gå på rutin. Säga det som förväntas. Flina utan ögon. Det finns ingen hellre stans hon vill vara men här står hon inte ut. Hon håller på att utplåna sig själv. I drivor av snö. Med trasig släde. Spänd på en döende häst. Hur många gånger har hon inte sprungit emot sin egen känsla. Igenom väggar av nej. Anpassat sig. Hållt för andan. Svalt sina egna känslor som spyor. Bitit ihop tills gommen låst sig. Så kommer den dagen. Då skavet tar över. Då blåsan spricker och rinner ut över hela hennes existens. Varje samtal med omgivningen innebär ansträngning. Automatiken dör. Allt blir manuellt. Hjärnan är så långsam. Så trött. Så skadad av stress. Ljuden ekar och hugger som knivar i hennes sida. Tankarna låter sig inte översättas i ord. Hon vet inte vad hennes bekanta heter. Eller vart hon bor. Hon lever i en bubbla utanpå den stora bubblan. Och någonstans ropar alla på henne. Människor som bara pratar. Munnar som går. Ingen mening i meningen. Inget liv i livet. Och hon lider av mellanrummet. Lider av det alldeles förstora avståndet mellan det yttre och inre. Av hemligheterna. Av uppvisningen. Hon ser igenom. Människor på gatan bär sina liv fryspåsar. Synliga för henne i denna dimension. Det mesta är bara ljug. Så kommer dagen då hon får punktering på cykeln i ett triatlon utan mål. Vi hejar på! Täta hålet för fan och skynda vidare. Inte stanna upp. Inte känna efter. I den här tävlingen som helt och hållet avgörs på graden av uthållighet ska hon inte bara cykla, springa och simma.
Hon ska lämna, jobba, hämta, handla, lyssna, diska, trösta, bära, föda, städa, förstå, tvätta, älska, laga mat, skratta, resa, vara smal, snygg, se lite kåt ut och betala alla räkningar. Noga akta sig för att bli en bitterfitta som luktar rutten blomvas så fort hon öppnar käften, en sån som ryggen börjar kröka sig på för att hon burit för mycket barn och bekymmer. En sån som mungiporna hänger ner på när hon ler. Nä nä. Hon måste skynda sig att bli mindful och ställa sig i solens hälsning så att ingen hinner se att hon nu är på den där skamliga bristningsgränsen. Att hennes vingar brinner som tidningspapper när hon flaxar rakt in i solen. Att hon blir till aska. Tyst och som grått pulver medan alla tror hon har sin bästa tid.
Och hon gråter tårarna mänskligheten inte har tid att gråta. Känner känslorna ingen annan har tid att känna. Kallas sjuk. Deprimerad. Utbränd. Men tänk om det är så att hon faktiskt är den friskaste av oss alla. Bara det att hon inte vet om det själv ännu.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Andra intressanta bloggar

Följ bloggen

Följ sneckan81 med Blogkeen
Följ sneckan81 med Bloglovin'

Sök i bloggen

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se