Senaste inläggen

Av Anna - 4 januari 2018 18:00

Detta året var egentligen inte min jul med barnen. Vi skulle fira jul med mormor och John helgen innan och på själva julafton så skulle jag hänga med M hem till hans föräldrar. Men så får Ch för sig att planera julen utan att prata med mig och bestämmer då att han och hans sida ska fira jul på lillejulafton. Visst helt ok med mig, så länge han är medveten om att nästa jul är min jul och att han avstår denna jul till mig. Vi ändrade inte i våra planer utan det blev jul med mormor och John helgen innan och jul med M på julafton. För min del var det en stor sten som släppte från hjärtat. Jag hade våndats så över det. Försökt bearbeta en jul utan barnen. Försökt förbereda mig för en massa känslostormar på själva julafton mm. Det var dock tufft att gå och lägga sig på lillejulafton och vakna själv på julafton. Det är nåt visst med att vakna julafton och smyga ner för trappan och upptäcka alla julklappar som jultomten varit och lagt under granen på natten. Samt att barnen alltid fått öppna en morgonjulklapp. Men livet förändras....


Men dem kom till mig på förmiddagen och sen begav vi oss vidare. Julafton blev toppen bra och så stolt över mina barn att dem gillar läget och accepterar allt. Sen tillbringade vi natten hos M för första gången och även det gick jättebra.


Ett foto på trion....


ANNONS
Av Anna - 4 januari 2018 11:45

Jag har aldrig gillat tatueringar och förstår inte varför man målar på sig själv på det viset:-) Det går ju aldrig bort. Dock tycker jag det är sjukt snygg med tatueringar på handleden. Alltså på insidan. Min första tanke är en tatuering på varje handled och så då barnens namn. Ja så ovanligt då:-) Och så kanske en stjärna under min tös namn och ett hjärta under min pågs namn. Eller så vill jag ha nån text. Tex never give up eller nåt som står för min styrka. Att jag alltid tar mig upp no matter what. Funderat på om det finns nåt fint latinskt ordspråk/text eller nåt.


Bomba mig gärna med förslag:-) 

ANNONS
Av Anna - 3 januari 2018 18:17

2017 var minst sagt ett omtumlande år. Jag bröt upp från ett 12 årigt förhållande som jag mådde psykiskt dåligt i. Flyttade till en radhuslägenhet på 3 rum. Plötsligt var jag ensamstående mamma till 2 barn 70% av tiden och resterande en mamma som försökte hitta tillbaka till sig själv. Jag upptäckte dock att, och som tur är, att det var det bästa jag gjort. Mitt fysiska mående har förbättrats något kopiöst. Jag är gladare, en bättre mamma och älskar återigen att leva. Fritt och villkorslöst. Det har stundtals varit tufft. Att inte ha sina barn 24/7 är ibland tomt och konstigt men även en break från vardagen. Jag vet ju att dem kommer till mig igen. Det ekonomiska har inte varit lätt och det är det inte fortfarande men det kommer komma bättre tider där också förhoppningsvis. Jag är så glad och stolt över mig själv över att jag vågade ta steget ut. Och dessutom lyckades hantera allt.


Kärleken slog till med full kraft. Kanske inte helt otippat enligt vissa. Men för mig väldigt omtumlande och chockerande. Jag hade helt andra planer på livet. Hade så mycket jag ville göra, utforska. Först och främst mig själv. Kanske låg det i det undermedvetna och väntade på att ta sig upp till ytan. Kanske hade jag tryckt undan alla känslor omedvetet. Kanske mina planer hela tiden var att få honom på fall. Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är att jag just nu är oförskämt lycklig.


Men det är tufft. Att få ihop så mycket tid tillsammans som möjligt. Att orka med att sakna varandra. Att få ihop tiden med barnen. Att hitta utrymme till att lära känna varandra mer. Att brottas med våra ex. Att få planeringen att funka. Att undvika missförstånd som lätt uppstår när man inte kan träffas hur man vill. Men hur tufft det än är så är det så värt det, så himla mycket värt det. 


Nu har vi gått in i 2018 och det är dags att sätta nya mål och göra slag i drömmar. Jag har alltid mål uppsatta. När jag har bestämt mig för något så finns det inget som kan stoppa mig. Ett mål är att hitta ett nytt jobb. Ta mig vidare i livet och hitta ett jobb där min kompetens uppskattas. Sen har jag en liten dröm som ska uppfyllas. Men har inte filat färdigt än på den så mer om det i ett annat inlägg.


God fortsättning till alla!




Av Anna - 3 oktober 2017 08:34

Drömmen har blivit sann. Hon är ute ur mina barns liv. Hon som har skyddad identitet, hon som kör en bil med körförbud och obetald skatt, hon som lämnar sina barn och flyttar 20 mil för att hon tycker det är tråkigt att bo i den orten, hon som har ett brottsföreläggande på sig, hon som finns hos kronofogden, hon som.... listan kan göras lång. Vad som har hänt vet jag inte och han har inte berättat nåt för mig utan jag har fått reda på det på omvägar. Sist barnen var hos sin pappa var dem där en vecka. Jag var helt nervös för lilleman men det gick hur bra som helst och det är ytterligare ett bevis för att det är hon som varit orsaken till att han inte velat vara där innan. Sen kommer det hela alltid vara ett mysterium för mig. Varför blandade han sig med henne överhuvudtaget? Och jag hoppas att hon inte lurat honom på något sätt. Med det bagaget kan man inte vara så säker.

Av Anna - 29 augusti 2017 08:45

Så kom verkligheten även i fatt min älskade dotter. Hon som hanterat allt så bra.


Fick samtal från skolan. Hon är uttåtagerande mot dem andre barnen.Aggressiv och slåss. Har märkt på henne att snart kommer det, sett att hon inte mår bra. Frågat henne åtskilliga ggr om hon mår bra. Alltid ett jakande svar.


Men nu kom allt. Hon ångrar skilsmässan, hon tycker skolan är svår, hon tycker allt bara är för mycket. Hon grät och hon grät min älskade tös. Varför har A tagit sina grejor hos pappa, har dem bråkat, varför är hon inte där längre? Pappa säger att mamma sagt att hon inte får vara där.


Bakrund till detta är att jag sagt ifrån om att A gjort om huset och att barnen inte känner igen sig när dem kommer  hem till honom och att hon är där för mycket. Att det är dags att koncentrera sig för sina barn. Resultatet blir att hon tar ner köksklockan och tar bort radion i köket. Är inte där på dagarna men är där när dem vaknar på morgnarna. Varför inte göra dem ännu mer förvirrade liksom. Hade Ch varit smidig så hade han sagt att jag och A har bestämt att hon ska vara här mindre och att jag ska umgås mer med er. Börjat bygga upp ett nytt förtroende. Jag lyssnar på er barn....


R haft samtal med specialpedagog och lärare i skolan utan min vetskap, där dem sagt till henne att bättrar hon inte sig så kommer det bli möte med föräldrar, rektor och lärare. Skrämt livet av henne. Vad är det för en specialpedagog? Och tar dem överhuvudtaget någon hänsyn till hennes diagnos?


Nu har jag kontaktat habiliteringen och hennes kurator där. Nu behöver vi hjälp. Först och främst skolan. Hur går vi vidare för att allt ska bli bra för henne.


Vill tillägga till mitt förra inlägg att Ch är inte medvetet elak. Han har bara inte kompetens att förstå. För honom är allt bara svart eller vitt. Han gör allt för att barnen ska trivas hos honom men hur han än gör så blir det bara fel. Han är klumpig och opsykologisk. Och vet inte hur man hanterar barn. Och detta är även en av anledningarna till vår separation.


Sen historien om hans nya tar vi en annan dag. Hon är allt annat än OK som person....




Av Anna - 22 augusti 2017 09:31

Tiden springer iväg.


Jag är lycklig och jag är olycklig. Jag är glad och jag är ledsen. Jag mår bra och jag mår dåligt. Livet är allt annat än lätt. Det händer så mycket grejor runt omkring nu. Hade jag vetat att det skulle bli såhär illa av att separera så hade jag nog aldrig gjort det. Vilket i sig är ganska dumt att tänka.


Att mitt ex skulle ställa till det som han har gjort hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Att han skulle tänka så klumpigt och inte förstå saker och ting på ett bättre sätt gör mig så ledsen. När blev våra barn så oviktiga?


Att min minsta ska behöva må så dåligt gör så ont. Varje gång dem är hos sin pappa mår jag så psykiskt dåligt så att jag inte kan sköta mitt jobb eller fungera normalt överhuvudtaget.


Kanske han har förstått allvaret efter vårt senaste samtal. Kanske det blir en bättring. Kanske det trots allt kommer bli bra. Kanske slipper jag blanda in familjerätten. Hela tiden hoppas jag att kanske....


Nu har vi börjat med inskolning hos pappa för vår minsta. Ja ni läser rätt. Inskolning. Han har klantat till det så mycket, fått barnen att känna sig otrygga hos honom, fått dem att förlora sitt förtroende för honom. Det känns som om jag sviker min son varje gång jag tvingar honom att åka till pappa. Jag peppar och berömmer honom. Berömmer honom för att han är så stor och duktig som klarar det. Det är så fel, han ska inte behöva vara stor och duktig. Han är inte stor för 5 öre. Han ska leva ett tryggt liv där han trivs. Där han syns, där han hörs, där han är älskad. Han ska inte behöva ligga på en andra plats.


Mitt hjärta blöder....



Av Anna - 11 juni 2017 22:06

Resan till Turkiet gick riktigt bra. Bättre än vad jag hade förväntat mig. Men nu är jag redo för en ny bok och en massa nya kapitel i mitt liv. Här kommer lite bilder....

Av Anna - 24 maj 2017 12:30

En hel lördag med mannen som lyser upp mitt liv. En lördag med mys, prat, skratt och promenader. Gu vad han får mig att må bra. Vi synkar varandra så bra. Pratar ovanpå varandra, fyller i orden som saknas till varandra och lyssnar på varandra. Vi lyssnar på musik och bara är. Vi skrattar non stop, har samma sjuka humor. Vi gillar att göra samma saker. Han gör mig så glad. Vi badar och dricker vin tills vi är skrynkliga. Han får mig att känna mig avslappnad. Han får mig att tycka om mig som jag är. Hans röst, hans skratt är oslagbart. Hans händer, hans mun är helt underbara. Hans lukt får det att snurra i huvudet på mig. Hans leende och blick får mig att rodna och börja fnittra. Sen att han dessutom är

drop-dead snygg gör ju inte saken sämre:-)


I`m in heaven!

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2019
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Andra intressanta bloggar

Följ bloggen

Följ sneckan81 med Blogkeen
Följ sneckan81 med Bloglovin'

Sök i bloggen

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se