Idag har jag gjort MR röntgen på skalle, bröstrygg och halsrygg. Jag har gjort Mr innan men då på mitt bäcken. Och detta var rätt så mycket annorlunda. Att jag hatar tunnlar och trånga utrymmen, det vet jag ju. Och det hade jag förberett mig för mentalt så mycket jag kunnat. Men jag var duktigt nervös när jag kom dit. Ovan på alltihopa så får jag reda på, när jag lagt mig tillrätta på bristen med huvudet på plats, att han ska förbereda kontrasten och behöver då sätta en nål i armvecket. Jag som har jättesvårt för nålar, tänkte ok vi kan lika bra lägga ner detta. Tog några djupa andetag och nålen kom på plats. Så sa sköterskan att först kör vi en omgång utan och sen en omgång med kontrast. Som om en omgång inte räckte mer än väl för mig. När jag väl ska rullas in så säger han, och så ska du ha denna också på dig. En stor metall grej till huvudet. Jag tänkte nu springer jag här ifrån. Mitt hjärta började slå i 100/90. Men till sist rullades jag in och jag hade ju gett mig fan på att jag skulle klara detta. När första omgången var klar så trodde jag att han skulle rulla ut mig men icke. Dem hade ju förberett med en slang ut till dem så att dem kunde spruta in kontrasten. Jag som trodde att jag skulle få andas ut lite. När han sprutat in kontrastet så blir plötsligt allt så påtagligt för mig. Nålen i armen, inne i tunneln, med grejen på huvudet så att jag inte kunde röra mig, strålningsvärmen mm. Jag blir yr och känner illamåendet komma krypande. Jag tänker jag måste ut. Men så blir jag arg på mig själv. Jag kan det här, jag är stark, jag har bemästrat panikångest för. Så på nåt magiskt sätt gick jag in i mig själv. Började lyssna på radiorösten i hörlurarna och slappnade av och genomförde hela röntgen utan avbrott. Men det var fanimej en av dem värsta grejor jag gjort och det sög musten ur mig. Direkt efter var jag yr och matt och fick vila lite innan jag körde till jobb. Resten av dagen har jag varit trött och orkeslös.
MEN jag klarade det. Så jäkla stolt över mig själv. Nu är jag nyfiken på svaret?

Vilken söt läkare jag hade idag. Trenden verkar ha vänt. Kanske dags för mig att träffa bra läkare. Jag fick berätta om mina sammandragningar mm och han klämde, tryckte, lyssnade och hade sig. Han kan inte säga vad det är så till att börja med så blir det en remiss till ett ultraljud. Sen tyckte han vi skulle ta en omgång prover till. Han tyckte det var dåligt varför det inte blivit nån uppföljning på mitt dåliga folsyra och järnvärde. Tyvärr måste vissa av dessa prover tas innan kl 10 på dagen så det blir till att köra till vc imorgon igen. Men det gick bra att ta den stad där jag jobbar. Så slipper jag allt körande.

Kram

Nu har jag haft konstig känsla vänster sida mage under revbenen typ i 3 veckor. Det känns som om nåt sitter där, det trycker på revbenen, det bränns och det känns som om nåt rör sig. Jag har länge eller typ alltid haft problem med magen men aldrig "orkat" ta tag i det. Eller så är det för att jag är skiträdd för gastronomi eller vad det nu heter. Men i alla fall idag ringde jag vc för jag tänkte jag jag måste kolla upp vad som håller på i min mage. Då svarar en pigg tjej som jag aldrig pratat med förut. Nyanställd kanske? Hon lyssnade på allt jag sa och sen frågar, ren rutinfråga, om det finns nån möjlighet att jag är gravid. Jag trodde jag skulle dö. Det hade varit det värsta tänkbara nu. Och nä sen finns det typ inte nån möjlighet att jag är gravid men blir skitnojig ändå. Men i alla fall jag får en tid på torsdag kl 13 och då en längre tid med läkaren då det ska påbörjas en utredning. Det va ju inte det jag tänkt men lika bra att ta tag i det nu då. Lär ju bli en hektisk månad framöver då jag har ganska mycket att tänka på:-)

Alla möbler beställda från Ikea btw :-)

Håller på att få spel. Har varit med om lite småkrypningar innan under hjässan eller hur man säger. Men nu är det extremt och det slutar inte. Darrar i hela kroppen och känner mig helt kass. Började igår med att jag blev jätteyr. Satt här på jobb och småfnittra för mig själv. Det känns ju som att jag är salongberusad. Idag är jag inte fullt så yr. Mina ögon är också jobbiga. Vattniga och konstiga. Mina ben är ovanligt svaga. Är jag mitt i ett skov tro. Så skönt det är fredag. Nån med liknande problem?

Fick brev från Röntgen igår. Trodde mer att det var en lapp där det står att dem mottagit min remiss och att väntatid är 2-3 månader. Blev förvånad när det var en tid. Redan den 9 februari. Nu blir jag nervös. Dels för att jag avskyr att åka in i tunneln och tänk om allt inte är som det ska. Blev dock lite förundrad. Det står så här, MR-skalle, MR-bröstrygg och MR-halsrygg. Trodde det bara skulle vara skalle men man kanske gör en bit ner. Sen ska jag 3-8 dagar innan lämna blodprov på kreatinin i njurarna. Nån som har erfarenhet om detta? All info mottages tacksamt:-)

Vilken lycklig dag! Efter 9 månaders väntan så fick jag äntligen träffa en neurolog. Läkaren var väldigt omtänksam och mänsklig, om man nu kan säga så. Som om han hade ett hjärta. Han lyssnade verkligen på mig. Blev bestört över att en ct röntgen på hjärna aldrig gjorts innan. Att dem bara gett mig smärtstillande och diagnosen fibromyalgi. Först måste man utesluta allt annat. Han gick igenom mig och tycker att jag verkar ha en frisk kropp. Dock berättar jag om en massa symtom som man inte kan bortse ifrån. Alltså måste jag göra en röntgen på hjärnan för att till 100% utesluta nervsjukdomar. Han kunde inte säga till 100% att det inte är MS då jag har symtom som stämmer överens. Men mina skov är kortare än vad ett skov ska vara för att det ska kunna vara MS. Om det inte är så att jag är i första stadiet i sjukdomen. Oftast upptäcker man MS i ett senare stadie. Så idag är jag glad. Äntligen liksom.....

När man är mitt i det så tror man att man inte kommer komma upp igen. Men oftast gör man ju det. Jag känner mig mycket bättre mentalt. Och jag känner att tabatan verkligen gör mig starkare och starkare. I lördags var jag ute och gick en mil. Jag känner mig som en superhjälte.

Dock är jag fortfarande yr och extremt trött. Jag hade tänkt bruka allvar med folacin tabletterna igen men jag glömmer dem hela tiden. Jag hoppas att dem ska hjälpa till med yrseln i alla fall.

Sen har jag fått rensat mycket där hemma. Så skönt. Det är som att rensa hjärnan. Och mycket har jag fått sålt.

Tiden bara rusar iväg och det har jag extremt svårt för. Snart fyller vår grabb 5 år och sen är det till att ta tag i julklappar. Barnens är dock färdiga. Min dröm är att sätta sig på ett plan till ett varmare land och fira julen där. Bara komma bort ifrån allt och njuta. Men det är inget vi har råd med.

Vad drömmer ni om?? Förutom att bli friska.

Just nu är jag inne i en sån tradig period. Jag är så trött och orkeslös. Min kropp vill inte som jag vill. Har inte så mycket värk utan mer att den inte vill samarbeta. När jag suttit längre stunder så vill benen inte riktigt gå när jag reser mig. Höger hand känns inte alls samarbetsvillig nu när jag skriver på tangentbordet. Mycket huvudvärk förra veckan och yrsel. Känner mig så himla känslig och skör. Vill sätta mig ner och stortjuta för minsta lilla. Det känns som om jag är på väg upp för den längsta backen någonsin. Jag vet ju att det vänder så småningom igen. Men just nu ser jag inte ljuset. Tar en dag i sänder och hoppas det vänder snart.

Läser mina bloggar som jag följer. Inte många men ni vet vem ni är. Orkar inte kommentera men trycker på gilla till era inlägg. Lovar kommentera igen när orken infinner sig.

Ta hand om er!