"Glädjande nog visade röntgen av vänster knä med belastning inga skelettförändringar. Dina besvär beror således på ojämnheter i brosket och jag hoppas att den insatta behandlingen (sjukgymnastik) skall hjälpa dig."

Alltså jag fattade inte så mycket av det svaret. Varför ojämnheter i brosket. Varför pekar mitt knä inåt? Blir så trött.

Nästa vecka har jag telefontid med min VC läkare. Min sjukskrivning gick ut den 28 augusti men jag har inte orkat ta tag i det. Men så kom det en lapp i brevlådan. Trevligt att dem märkar att man inte hört av sig på ett tag.

Har börjat känna av min yrsel igen denna vecka. Känt mig lite tröttare och konstig i kroppen. Så nu knapprar jag folacin tabletter ihop om det ska gå över. Men om det nu är det som är problemet, varför kan jag inte behålla folsyran i kroppen?

För strax 2 år sedan fick jag mitt första yrselanfall. Jag stod på ica och hade precis lagt upp varorna på bandet. Plötsligt kommer en våg av yrsel och hela affären börjar gunga. Det känns som om golvet är på väg mot mig. Jag tar tag i rullbandet och hittar balansen. Det värsta avtog ganska snabbt men jag var lite yr resten av dagen. När jag vaknar dagen därpå känns det som om jag är i ett vakuum och och det brusar i ena örat. Jag ringer vc men det ända dem säger är att det är en vaxpropp och rekommenderar mig att ta vaxör några dagar. Jag själv vet att det inte är det som är problemet men gör som jag blir tillsagd. När jag ringer tillbaka och säger att det inte hjälpt så säger dem att det är vaxol du ska ta inte revaxör. Jag gav upp direkt och la på luren. Sen har det kommit och gått periodvis. Det börjar med huvudvärk en eller två dagar sen kommer vakuumet och yrseln. Sist jag hade det var jag så yr så jag knappt kunde gå. Vilket resulterade i ett extremt illamående. Jag ringde vc och försökte få en tid. Men nä dem kunde inte hjälpa mig. Fick tipset om att ringa specialistvården Capiokliniken i Eslöv. Fick tid dagen efter. Tyvärr så avtog allt och läkaren som är specialist på öron näsa hals kunde inte fastställa en diagnos utan bad mig ringa när jag har nästa anfall och då få en akuttid. Men han har misstankar om att det är Ménières sjukdom. Sen dess har jag dock inte haft nåt större anfall.

http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Menieres-sjukdom/

Sen har jag ett knä som klabbar. Har svårt att gå med det och det knastrar och knakar och har sig. Ibland har jag mer ont och ibland bara känns det av. Voltaren och piller hjälper mig igenom dem sämre dagarna. På vc får jag bara höra att det är från min foglossningsskada, precis som med allt annat. Nu så kan jag inte gå några längre sträckor utan mitt knässkydd. Sist jag hade så ont och knäet svullnade upp så ringde jag capiokliniken. Men i och med att det var mitt i semestertider så fick jag inte tid förräns den 23 augusti. Så i tisdags var jag där. Förmodligen är det min knäskål som hamnat fel och därför bildas brosket fel. Fick ändå en röntgen så att dem kan se ordentligt hur det ser ut. Så himla glad för det och så himla glad för att dem tar en på allvar. Sen efter röntgen så blir det lite sjukgymnastik.

Kram

Det finns inget som ger mig så mycket energi som mina powerwalks. Att kunna gå är inte en självklarhet. För 4 år sedan kunde jag knappt gå 200 meter. Varje gång jag är är ute och går skiner jag som en sol, här kommer jag. Jag är långt ifrån frisk men mina powerwalks ger mig kondition, styrka och bättre rörlighet. När jag går rensar jag mina tankar och jag blir en gladare tjej. Oftast går jag 7-8 km. En gång om året tar jag milen. Det är en seger!

Efter 16 veckor har jag nått mitt mål. Gått ner 10 kg och minskat 10 cm i midjan. Detta genom powerwalks och appen lifesum där man äter den mängd kalorier man ska äta. Har även dragit ner rejält på kolhydrater, då min mage mår mycket bättre utan. Nu fortsätter jag med motionen och försöker hålla vikten:-)

Jag har så svårt för att förklara mig eller för att få folk att förstå. Oftast när jag nämner mina problem så heter det alltid, det är smärtan som gör det eller så är det när man har ont bla bla. Visst har jag värk men ibland har inte värken med vissa saker att göra. Jag går ju väldigt dåligt. Alltså jag kan gå raskt och så men mitt i allt så vacklar jag till. Vissa dagar är värre än andra. Idag har varit en värre dag. Då tappar jag balansen hela tiden. Det känns som om jag går på ojämt underlag. Som om hela marken/golvet rör sig. Oftast fångar min sambo upp mig om vi går sidan om varandra eller så hoppas jag att där är nåt att ta tag i. Är där inte det måste jag stanna och få kontroll på min underkropp, sen kan jag gå vidare igen. Det händer aldrig att jag trillar men det kan väl ändå inte vara normalt. Likadant är det med mina händer. Ibland är där en viss fördröjning från tänkandet till handlingen. Men oftast har jag problem att använda mina händer för att jag har värk.

På fredag blir det ny läkare. Det känns bra.

Fortsatt glad påsk till er som orkade läsa?

Tror fortfarande mitt liv är en dålig film. Ska det aldrig ta slut. Försäkringskassan ville ju ha kompletterande uppgifter från min läkare för att kunna bedöma om jag har rätt till sjukpenning. Frågan som dem ville ha svar på var vad han hittat i min ländrygg som gör att jag inte kan arbete 100%. Han svarar dem, det gör han, långt om länge. I hans svar berättar han om min axel och överarm. Hur ont jag har och att jag bara kan jobba 4 timmar om dagen??? Jag blir helt tokig, vad fan håller han på med. Beslutar mig att ringa enhetschefen på vc då det har varit så mycket klabb och missar. Det blir ett bra samtal. Det bokas en tid till min nuvarande läkare så att vi kan avsluta allt och han kan rätta till vad han ställt till med. Sen får jag en ny tid till en ny läkare som jobbar 100%. En ny början.

Efter det samtalet passar jag även på att ringa Aleris för att höra om dem har fått min remiss. Det har dem men den har blivit tillbaka skickad då Bengt Sturesson inte anser att jag behöver nån utredning och att jag även är inskriven på Lunds smärtrehab. Det kanske jag är men jag har inte någon kontakt med dem. Jag säger till sköterskan att jag har fått diagnosen fibro av dem i Lund. Hon säger att då är du ju utredd. Jag säger att jag vill göra en ordentlig undersökning där man utesluter allt annat först innan man sätter diagnosen fibro. Hon menar på att du måste ju ha gjort MR mm annars sätter man inte den diagnosen. Men nä det har jag ju inte gjort. Hon tycker allt verkar konstigt och vet inte vad hon ska säga. Jag orkar inte mer och bryter ihop. Jag ber om ursäkt och lägger på.

Det blir dags för mitt besök hos min läkare. Jag har tid 11.45 Jag sätter mig i väntrummet och lutar mig tillbaka. Passar på att sluta ögonen och vila en stund. Tiden går och ser även min läkare passera väntrummet. Till sist tar jag upp telefonen och ser att hon är 12. Jag har även ett missat samtal. Det är min läkare som ringt och pratat in. Ja jag skulle ju ringa, du ville komplettera dina uppgifter till försäkringskassan......Jag flyger upp och får tag i receptionisten. Hon får tag i min läkare. Nu så. Upptäcker ganska snabbt att han inte har en aning om vad jag gör där. Vi pratar om svaret till försäkringskassan och han säger att han ska skriva in det i läkarintyget istället. Han fattar inte att det inte är jag han skrivit om. Jag känner att jag inte orkar mer men tar tjuren vid hornen och säger, jag vill avsluta allt hos dig. Anledningen är att jag måste ha en läkare som är närvarande till 100%. Tiden springer iväg och inget händer. Han börjar babbla om att han är 72 år gammal mm. Han säger att han kan skriva i min journal att när du ringer och jag inte är här så är det den här läkaren du ska prata med. Jag orkar inte mer, tackar för mig och kör tillbaka till jobb. Men än är det inte slut.

Igår kom mitt nya läkarintyg hemskickat. Innehållet i läkarintyget är om mig men personens namn och personuppgifter är helt nån annan. Det är då jag känner, nä inget av detta är sant.... Allt är en film.

Äntligen efter många om och men så har jag varit på min första KBT behandling. Remissen skickades från Vc i juli till smärtrehab i Lund. Då skickade dem tillbaka den med förklaringen att min läkare får skicka den till rätt ställe själv. Jag ber om Kävlinge och min läkare skickar den till en klinik i kävlinge, eller nä det låg i Lund men på kävlingevägen?!?! Ok tredje gången då. Jag ger dem namnet på kliniken som jag vill gå på. Dem gör ett nytt försök och månaderna går. Till sist ringer jag Vc och undrar vad som händer. Dem vet inget och jag får telefonnumret dit dem har skickat remissen. Ringer dit samtidigt som jag söker på nätet om det. Kommer fram en sida om öppen verksamhet för dem som har det svårt, tex missbruk i familjen, dödsfall, mobbning mm. När dem svarar och jag säger vem jag är så säger hon att det var jag som öppnade remissen och tänkte dem måste snurrat till det helt så jag skickade tillbaka det till Vc Tornet i Landskrona. Jag ringer Vc igen fly förbannad och säger att jag vill ha remissen hemskickad istället så sköter jag det själv. Sen ringer jag Alpha Vitae och berättar hela historien. Då säger hon vi bokar en tid sen när du kommer så har du remissen med dig. Äntligen, 7 månader senare. Bedrövligt!

Vad är då KBT?

KBT betyder Kognitiv Beteendeterapi och är en terapiform som strukturerat och målinriktat tittar på det som är problemet här och nu, snarare än att ägna sig åt det förflutna som man gör i psykodynamisk terapi.

Jag har hört mycket positivt om detta och det är ganska skönt att gå och prata med någon och ventilera om hur man känner. Jag har katastroftankar och kontrollbehov som jag dras med. Mitt kontrollbehov har blivit mycket bättre med åren och är något som jag levt med hela mitt liv. Mina katastroftankar har jag haft sen några år tillbaka. Tanken är att min hjärna ska slippa allt sånt jobbigt som gör att min smärta ökar. Och istället enbart fokusera på smärtan. Sen är det ju så att många påstår att det jag har är stressyndrom. Och visst, det kan stämma till en del men nä jag är ganska säker på att det inte är det. Inte efter att ha börjat läsa en bok. Återkommer till det. Men i alla fall, första mötet berättade jag hela min story. Hon tyckte det var en häpnadsväckande historia jag berättade och tyckte det var hemskt att jag fått gå igenom så mycket. Nästa gång så ska vi fokusera på vad jag vill ha hjälp med. Jag kommer även att få hemuppgifter. Hon rekommenderade en bok som jag kan läsa. Har inte köpt den än men fick låna en liknande av någon annan. Har börjat att läsa lite i den och den är väldigt bra än så länge. Så klok och självklar. Men när jag läser den så inser jag mer och mer att mina problem inte är stressrelaterade. Men tänker givetvis läsa ut den ändå och även den andre.

Denna läser jag nu.

Och denna rekommenderade min terapeut.

Puss&kram

Nä nu är jag så jäkla trött på allting så nu startar jag en utredning själv om mig själv. Ja själv så gott det går. Droppen var när jag var på invigningen av ett nytt köpcenter. Så himla mysigt och fint och massor av rabatter överallt. Jag passade på att handla lite julklappar givetvis. Efter 1 ½ timme kan jag knappt gå. Jag kämpar mig igenom dem sista 2 butikerna. Vinglar in i alla kläder och kämpar för att kunna gå rakt. Sen går jag som en vaggande anka med alla kassar ut till bilen. Varför får jag såna problem att gå. Det är precis som att tillförselen av blod eller nåt stoppas. Som om benen inte får tillräckligt med syre. Fruktansvärt hemskt att behöva stapla runder på detta vis, 34 år gammal.

Så nu har jag begärt remiss till Aleris i Ängelholm till Bengt Sturesson. Problemet är att dem oftast vill ha färska plåtar på röntgen men min remitterande läkare vägrar skicka remiss till en MR. Han anser att det inte finns nåt underlag. Och dessutom så gjorde jag en MR för 3 år sedan. Men jag har fått tid till en slättröntgen i alla fall. Alltid något. Men det kommer bli en fajt förmodligen mellan Aleris och min vc. Aleris kommer skicka tillbaka remissen om det inte finns nån MR. Så himla rörigt. Men om jag slutligen kommer dit så ska jag begära utredningen för MS och Bechterews. Ja och annat om läkaren anser det. Jag vill också kunna utesluta till 100% om det är spinal stenos. Med tanke på att min mamma blivit opererad för det så finns det ju faktiskt anledning att kolla upp det.

Sen har jag ringt journalarkivet och begärt allt som finns på mig hemskickat. Jag får allt på ett usb. Så himla bra.

Min KBT behandling har jag inte kommit igång med då dem ännu en gång har skickat remissen fel. Men nu ska den vara skickad rätt. Så nästa år blir det väl dags för det. Men att det ska behöva ta ett halv år innan det händer nåt är beklämmande.

Mina tabletter som jag äter hjälper inte. Jag är uppe i 1800 mg och känner att det nu är nog. Har det inte hjälpt hittills varför då fortsätta. Jag fick däremot 5 kg på köpet. Ser ut som en panda och en del av mina kläder passar inte. Sjukt jobbigt. Dem lär ju inte försvinna bara för att jag slutar med tabletterna.

Lär bli en intressant resa år 2016. Jag är inte nöjd förens allt är utrett.