Wow vilket möte. Kände mig så hoppfull när jag gick därifrån. Fantastiska människor. Strax påbörjar jag mitt nya liv som ska göra mig frisk. Äntligen ett ljus i den mörka tunneln. Kommer ett längre inlägg längre fram som är lite mer detaljerat:-)

Looks like a girl, but she's a flame
So bright, she can burn your eyes
Better look the other way
You can try but you'll never forget her name
She's on top of the world
Hottest of the hottest girls say

Ja det va jag för några år sen, nu är man mer som en krympling:-) Snart dax för rehab i ängelholm. Hoppas så att år 2013 ska bli bättre.

Akupunktur som inte funkat 2 sista ggr. Standard sjukgymnast på semester. Jag går rätt ner i källaren. Tillbaka till helvetet. Längtar efter kvällen när jag vaknar på morgonen. Undrar hur jag ska ta mig igenom dagen med 2 barn och med trasig kropp och själ. Och med en psyke som är katastrof. Försvinner in i musikens värld en liten stund. Där glömmer jag vem jag för tillfälligt är. Där är jag frisk, glad, smal och rörlig. Verkligheten slår till med full kraft och jag mår ännu sämre. Snälla ta mig härifrån, snälla nån plocka upp mig och gör mig hel.

Ja idag ringde Dr Bengt. Mitt benmärgsödem är borta dvs inflammationen i SI leden bak i ryggen. För mig mycket konstigt då jag fortfarande har lika ont och då det fortfarande känns som om jag har något där. Trodde faktiskt att det blivit värre. Min bäckenled har förslitningar och det kommer jag att få leva med men jag ska ju inte behöva gå med smärtan. Nu ska jag få en ny blockad. Bengt hade glömt att han sagt att han ville ge det en ny chans. Hmm, han kändes inte alls pålitlig idag. Och sen hoppades han att ryggrehab skulle ge mig den hjälp jag behöver. Skulle det vara så att jag inte blir frisk så blir det kontakt med Bengt igen och sen får vi se hur vi går vidare. Jag ska ju vara glad att allt ser bra ut men jag ville så gärna att det skulle vara nåt synbart fel så att jag kan bli bra. Så jobbigt med denna ovisshet. Ont över allt har jag också. Det är ju inte bara bäcknet. Fötter, knän, rygg, axel, huvud, armbågar, bröst mm. Läste om en tjej på facebook som fött 3 barn och haft en jobbig tid. Gått upp mycket i vikt och tappat nästan all muskelmassa. Och dem ställena hon skriver hon har ont på är samma som mig. Är det så att mina muskler är kaputt? Orkar inte min kropp mina extrakilo jag lagt på mig? Är lösningen så lätt? Börja försöka träna på riktigt hos min sjukgymnast i deras gym? Får höra vad hon säger om det hela. Men fortsättning på akupunktur blir det i alla fall. Och jag känner mig ändå ganska bra just nu. Med värktabletter då givetvis.

Idag har det inte känts så bra varken psykiskt eller fysiskt. Vill ju ha en dagisplats till lilleman här i vår by men det finns igen plats. Plötsligt blir allt väldigt jobbigt. Får reda på att ett annat barn fått plats som förmodligen låg efter min son i kön. Varför??? Jo mamman är sjukskriven, har gått in i vägen. Jaha jag då. Min situtation är mitt privatliv, måste jag boka möte med rektorn och berätta allt jag går igenom. Tror nog inte jag hade klarat det utan att börja storböla. Vill kunna få en dagisplats ändå. Utan att blotta mig. Men så funkar det visst inte. Sen ringer jag MR och svaren är signerade och skickade till min läkare men det skickas med post och tar några dagar. Frågar henne jag pratar med om hon kan säga nåt litet man är ju trots allt orolig, men nä hon hade inte medicinsk utbildning till det. Tog en chansning och ringde till Ängelholm och jovisst svaret hade kommit. Långt om länge boka hon upp en telefontid med läkaren. Till onsdag nästa vecka. Frågade henne om hon kanske kunde säga nåt, inte vad det står men i alla fall säga att det inte är något farligt eller nåt för att dämpa oron. Men nä det ville hon inte uttala sig om, hon kunde inte sånt. Så här sitter man ovetandes och ledsen. Det är mig dem har röntgat, det är min kropp och ändå ska man behöva vänta på svaren. Känns jobbigt, oron finns där hela tiden. Och varför blev det så snabbt kollat och iväg skickat, det blev det inte sist. Mycket tankar som far runder i huvudet nu. Låt det bli onsdag!

Ja då har jag och min sjukgymnast gett oss på akupunktur. Första tre ggr mer ont än vanligt. Fjärde gången, wow säger jag bara. Är det såhär för "normala" människor? Givetvis lite smärta ändå men såhär lite har jag aldrig haft sen problemen började. Har känt mig så upprymd idag. En sån känsla att kunna gå nästan smärtfritt. Helt sjukt! Fick även tid till ryggrehab idag. Vet inte vad jag förväntat mig, kanske en sjukgymnast som är specialist på bäcken/rygg. Men nä detta är så mycket större. Träff med överläkare och kurator och första mötet beräknas ta 3 h. Dem ska med andra ord verkligen lyssna på mig utan att jag behöver stressa igenom allt. Sen har jag fått några häfte jag ska fylla i så att dem är förbereda när jag kommer. Det kommer bli bra detta, det måste det bli:-)

Ja så jäkla glad är jag nu. I onsdags så var det ju dags för telefonsamtal med Dr Bengt Sturesson. Funderat mycket på det. Vad jag ska säga? Men jag har ingen ork kvar att tjata, att vara på. Hela tiden har man fått jaga. Och nu funkade ju inte blockaden. Vad händer härnäst? Ska jag träffa en ny läkare nu eller tar det slut här. Onsdag förmiddag var jag rätt kass och väldigt deprimerad. Satte mig tillrätta i soffan och väntade på samtalet. Skulle ringa någon gång på förmiddagen. Det blev inte förrän lite över elva. Fast det är ju förmiddag det med:-) Och vilket samtal sen. Vilken lättnad. Den här smärtblockaden sätts längs en led inne i bäcknet inte en nerv som jag trott. Det är tekniskt svårt att sätta den blockaden och i och med att den inte tog så ville han ge det en chans till. Han mena på att jag har alla symtom som tyder på att det är bäcknet som är felet. Så vi ska ge det en chans till, funkar det inte så är det fel diagnos. Och ovan på alltihopa så vill ha en ny MR gjord på mig. Jäklar så glad jag blev. Blev lite tjock i halsen men fick till slut fram tack och va skönt att du inte bara lägger ner allt. Då säger han till mig orden som ger mig kraft och som jag upprepar många ggr om dagen. Anna du är ett speciellt fall och jag släpper inte dig. När jag la på så grät jag, ja jävlar vad jag grät. Min man kom hem i samma veva helt bestört och mellan snyftningarna fick jag fram att jag grät för att jag var glad och för att det var en sån lättnad. Äntligen nån som till 100% tar detta på allvar och viktigaste av allt tar MIG på allvar. Men så har jag då inte fått tid till rehab än och ringde min vårdcentral men oj det hade visst fastnat där och ingen remiss har blivit skickad. Men nu är den väl iväg. Vill så gärna komma igång med lite träning även om det kommer att bli jobbigt och smärtsamt.

Har ju helt glömt bort att skriva om den otroliga personalen i Ängelholm. Vilket bemötande. Så omtänksama och förstående. När man kommer in i den stora receptitionen och inte vet var man ska ta vägen, ja då står det en där och hjälper alla vilsna:-) Dit jag går, på ortopeden och operationsavdelningen så har dem som jobbar där verkligen hjärtat på rätt ställe. Man känner sig inte alls jobbig eller till besvär så som jag gjort på andra ställen jag varit, inte minst vårdcentralen i Svalöv. Nä stor eloge till dem! Glad att jag kommit dit och hoppas på att alla som jobbar där är lika vänliga:-)