Jag blir inte klok på mig själv. Jag har ju hela tiden tänkt att det måste vara något mer eller något annat som spökar i min kropp. För nåt år sen så var jag inne på MS eller jag var ganska säker på att jag hade det. Alla symtom stämde ju. Men sen slog jag bort det och jag sa inget till någon läkare. Så för nån månad sen så sändes ett avsnitt av lyxfällan där en tjej var med som har MS. Och jag kände igen mig så när jag såg henne gå. Precis så går jag. Jag går och mitt i allt så vacklar jag till. Tappar balansen liksom. Sen har jag yrsel från och till. Det började i slutet av nov då jag hade rätt så kraftig yrsel till och från i 3 veckor. Sen har jag haft yrsel några ggr till efter det. Men inte så mycket. Men nu är den tillbaka igen. Sen är det ju mina fingrar på höger hand som inte vill fungera ibland och så gör det ont i dem. Men så har jag alltid haft det känns det som:-) För några veckor sedan satt jag i soffan och skulle resa mig upp, satte i ena benet och trillar ihop på golvet. Sen tog det en liten stund innan det började fungera igen. Jätte obehagligt. Sen har jag mycket domningar i benen och dem somnar lätt. Även stickningar. Sen har jag extrem trötthet periodvis och mitt humör är väldigt ojämnt. Så snälla finns här någon som har MS som kan berätta för mig hur det började förr er eller hur ni upptäckte det och hur ni gick tillväga. Ja all info jag kan få. Eller om någon vet någon som har det och har en blogg eller nåt. Så tacksam för svar!!

Kan det passa oss bättre att det denna säsong handlar om Turkiets matkultur. Kommer lätt att följa detta. Kul att lära sig om deras mat nu när vi ska dit på semester:-)

Sänds på lördagar kl 21.30

Detta året blir det ingen sommarsemester till vårt älskade Lalandia. Men vi tänkte ändå ta en minisemester nu i mars. Bara 2 nätter. Tyvärr bygger dem om rutschkanorna så den avdelningen kommer att vara avstängd. Men vi kände att vi ville åka nu ändå, sen blir det säkert en sväng i höst också:-)

   Augusti 2014

Bästa låten

https://www.youtube.com/watch?v=kt0g4dWxEBo

Tänk så kul det är at gå tillbaka och läsa i bloggen och ändå så håller jag den inte levande. Det har gått strax 1 år sen sist och shit vad det har hänt grejor:-) Men men gör ett nytt försök. Skrämmande att läsa det sista inlägget. Just nu så är förhållandet på botten och en gång för alla så ska vi göra ett sista försök. Vi vill ju verkligen att det ska fungera. Vad hände med oss? Vi som alltid hade så roligt tillsammans, aktivt sexliv, kompletterade varandra så bra och var en riktigt härlig familj. Nä nu kämpar vi sen ska vi göra något som vi längtat efter i många år:-)

Dags att ta tag i bloggen igen. Har en blogg till ungarna ju men ibland så behöver jag också skriva av mig men oftast räcker inte tiden till. Men i alla fall, jag gör ett försök. Och nu tänkte jag inte bara skriva om min sjukhistoria utan hela livet.

I alla fall så är jag fortfarande 50% sjukskriven. Jag fick en ny bra läkare. Inte bra bara för att han sjukskriver mig utan för att han lyssnar och förstår problemet. Givetvis så samarbetar han och min sjukgymnast. Vi hade ett möte med min handläggare på försäkringskassan då vi även kom fram till att jag inte skulle behöva se mig om efter ett annat arbete. Inget arbete är enklare än mitt vad det gäller det fysiska. Nu är det nog strax dags att gå upp till 75%. Men det känns faktiskt rätt ok sen vad min kropp tycker om det, det återstår att se. Men har trots allt fått vara 50% sjukskriven sen augusti, vilket har varit fantastiskt skönt. Jag har nått mitt mål 2 ggr men det var kämpigt. Målet var att gå en sträcka som jag för i tiden gick lätt som en plätt. Vi pratar om 4 km. Jag har även börjat med plankan. Innan kunde jag inte ens stå så utan att trilla ihopa. Men jag ska först köra halvplankan och när jag klarar den utan problem i en minut så ska jag gå över till den vanliga plankan. Står nu 45 sek 2 ggr om dagen.

Det händer mycket annat i mitt/vårat liv också. Vår dotter som utreds för diagnos mm. Men sätter punkt för idag så jag inte tråkar ut er:-) Och fortsätter någon annan dag.

Kram alla som läser!

Har ju helt glömt bort att skriva om den otroliga personalen i Ängelholm. Vilket bemötande. Så omtänksama och förstående. När man kommer in i den stora receptitionen och inte vet var man ska ta vägen, ja då står det en där och hjälper alla vilsna:-) Dit jag går, på ortopeden och operationsavdelningen så har dem som jobbar där verkligen hjärtat på rätt ställe. Man känner sig inte alls jobbig eller till besvär så som jag gjort på andra ställen jag varit, inte minst vårdcentralen i Svalöv. Nä stor eloge till dem! Glad att jag kommit dit och hoppas på att alla som jobbar där är lika vänliga:-)