Har upptäckt att jag har ett problem som jag inte kan hantera. I fredags var det förskoledisco. Jättetrevligt och jag åkte dit med Ronja. Så roligt att gå på något sånt här med min dotter. Men tji fick jag. För det första så var det jättejobbigt att stå. Alternativet var att sätta sig på golvet vilket många gjorde och jag också mellan varven för att underlätta. Men att se min dotter dansa/springa runder på dansgolvet med alla barn och vissa föräldrar kunde jag inte hantera. En gång i tiden var jag också en sån mamma som hade dansat runder med mitt barn. Men jag kan ju inte det och Ronja tänker väl inte så där mycket på det, det tror jag väl inte men visst måste hon märka en skillnad på mig då och nu. I alla fall så skratta alla mammor så naturligt och av glädje. Det var så jobbigt att se för jag är inte så glad längre. Förr var skratta något jag alltid gjorde och utan att tänka på det. Nu när jag skrattar från hjärtat så reagerar jag och oftast gör det mig ledsen. Det händer så sällan så det överrumplar mig. Svårt att beskriva mina känslor, hur det känns. På discot fick jag så gott jag kunde hålla inne med gråten även om en och en annan tår slank ur. Tur det var mörkt på discot:-) Men på hemvägen grät jag hejdlöst. Resten av kvällen kände jag mig nere. Jag vill känna mig glad in i hjärtat hela tiden, obehindrat glad. Krävs nog att jag pratar med kuratorn om detta. Det är ju inte första gången jag detta händer. Min man märkte att det var nåt som var fel och jag har så svårt att berätta. Han ger mig ömhet och trygghet och säger att han älskar mig och jag bara gråter. Han gör mig hel utan han är jag halv. Känner mig så fruktansvärt beroende av honom, vilket skrämmer mig. Vad gör jag om han går i från mig, vilket han inte skulle göra. Men ändå. Rasar ihop som ett korthus kanske. Ja jag vet inte. Förvirrat inlägg kanske, förlåt.

 

Ingela

29 januari 2013 12:14

you hang in there. känner igen mig i ditt inlägg. <3 vet hur frustreande det känns när man inte är helhjärtat glad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att ha gått igenom alla tänkbara lösningar om och om igen och ändå inte kommit fram till något. Efter att ha nästan delat på oss för att vi inte vet hur vi ska kunna komma överens om var vi ska bo och hur vi ska fortsätta vårt liv tillsammans s...

Kan inte alls förstå att så många månader gått sen jag sist blogga. Så mycket som hänt men ändå står vi kvar på samma ställe och stampar. Hela fantastiska sommaren flöt förbi med mycket sol och bad. Hösten kom och vi tog oss igenom den som alla andra...

Efter massa funderingar fram och tillbaka så blev det äntligen gjort:-) Min första tanke var ju att ha barnens namn och en symbol på handleden. Men sen tycker jag att folk som tatuerar sina barns namn på sin kropp är lite tokiga. Vad får dig att ta f...

Ja för ett år sedan lämnade jag barnen hos mormor och John för att sedan ta tåget till Mb. Vår första träff utanför jobb. Trots att vi känt varandra länge så var det jättenervöst. Det tyckte vi båda minns jag. Men det blev en superdag. Vi promenerade...

Ja jag lever, nätt och jämnt. Men så här mycket sjuk har jag nog aldrig varit. I förra veckan fick jag gå hem från jobb på måndagen och stannade sen hemma tisdag och onsdag. Dålig i magen och matt och trött. Nu har jag åkt på ont i halsen och hosta v...