Vet inte riktigt var jag ska börja. Just nu står jag vid ett vägskäl. Ska jag ta höger eller vänster. Jag har verkligen en fin sambo. Han är varm, trygg, en riktig familjefar mm. Men vi matchar inte varandra. Egentligen har vi aldrig gjort men det har funkat ändå. Vi har älskat varandra, köpt hus tillsammans och fått 2 fina barn. Men dem senaste åren har varit lite sisådär. Jag är egentligen inte så tjejig men lite uppskattning vill jag ändå ha och kanske en överraskning lite då och då. Och det är något min man inte kan. Det är inte så att han inte vill utan han kan verkligen inte. Vår dotter har lätt autism och jag ger mig fan på att det är från sin pappa. Men i alla fall. Jag har kämpat och kämpat. Vridit och vändigt. Försökt få han att förstå att livet inte bara är svart eller vitt. Försökt få honom att agera själv, tänka själv, planera själv. Han är alltid så likgiltig, nöjd med livet som det är. Känns som om han bara gett upp att leva. Rycker på axlarna åt allt. Säger ja, nej och jag vet inte.

För 2 år sedan så ställde jag mig i kö på en radhus lägenhet. I veckan ringde hyresvärden och sa att där är en lägenhet ledig. Jag har drömt om det så länge och nu kan min dröm äntligen gå i uppfyllelse. Det är verkligen drömboendet vid en seperation. Dagen efter lämnade jag beskedet nej, jag blev liksom tagen på sängen. När jag tackar nej så känner jag hur ledsen jag blir. Dagen därpå ringer jag igen för att höra om jag behåller min plats i kön. Då säger han att han har inte hunnit ringa nån annan och har jag ångrat mig så kan jag komma och titta på den. Är det ödet?

MEN jag har 2 barn att ta hänsyn till. Den yngsta bryr jag inte mig så mycket om för han brukar gilla läget och är inte så svår. Däremot betyder det allt om hur min dotter känner om detta. Vi har varit och tittat på lgh tillsammans och hon vill så gärna flytta. Jag har vänt och vridit på det, berättat allt negativt med en flytt men nä hon vill ändå flytta. Hon säger att hon inte orkar att hennes pappa alltid är arg på henne eller bråkar med henne. Tyvärr så funkar dem inte så bra ihopa. Men när hon pratar med sin pappa så vill hon inte flytta. Nu ska vi på söndag sätta oss ner och prata allihopa och försöka komma fram till en lösning.

Jag mår skit just nu. Är så orolig i magen/ hjärtat. Vet inte vilket beslut jag ska ta. Vet innerst inne att jag en dag kommer flytta. Men ska jag göra det redan nu? Tyvärr är kärleken borta. Men det gör så ont. Varför blev det såhär? Vi skulle bli gamla tillsammans ju.

Ska jag stå ut i nåt år till och vara en sådär glad mamma eller ska jag lämna och bli en glad mamma.

Håller på att bli tokig!

 

Annie

26 november 2016 13:05

Men åh vännen ( du känns verkligen som en vän, även fast vi inte träffats IRL ):)..

Vad svårt och tufft .. Nu kanske inte jag är rätt person att ge råd, för jag har inga egna barn-däremot har jag barn i min närhet :)

Och jag tror absolut att barn märker mer än man tror .. :)

Och som du skriver .. du kommer nog förr eller senare, kanske lämna ändå ..

Jag skulle nog ge rådet att tänka på dig själv ( såklart också dina barn :)

Hur gammal är din dotter?
Tror absolut dina barn vill ha en glad mamma som mår så bra hon kan<3

Om du tänker efter riktigt, är det nåt av alternativen då som känns starkast? tycker ofta det är så, att man velar men det ena väger över lite mer :)

Livet är kort egentligen, välj det som ligger närmast ditt hjärta ..<3

Kramar!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

 

Annie

26 november 2016 21:50

Åh fina sneckan ..<3
Tänker på dig, ska du veta :)
Om du vill skriva av dig nån gång eller så .. så finns jag här**
Ja berätta gärna sen :)

Styrkekramar till dig*

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

 

Annelie

29 november 2016 06:59

Men fyyy, förstår du har ett jobbigt beslut att ta. Hur har det gått för dig..??

Jag själv vart själv med min son när han var 1 år 7 månader.
Det är en befrielse, om man nu inte tycker äktenskapet / samboförhållandet inte är BRA. Livet är för kort för att man ska gå i det slentriana och må lite-si-så-där.
Jag lovar dig,,, flyttar du så kommer du säkerligen till att blomma också.

Nu känner ju inte jag dig (er), men mitt råd är ändå FLYTTA, tycker det låter som om du redan har bestämt dig innerst inne.

Lycka till med allt.. // Kramar Annelie

http://gifta6570.bloggplatsen.se

 

Annie

30 november 2016 11:00

Sv: Jag kanske inte skriver om det varje dag men lovar att jag ska skriva lite om vad som är i den iaf :);)

Å .. du ska bara veta att jag tänkt på dig mycket dem här dagarna .. Har själv gått igenom en separation tidigare, även fast det var en annan situation ..
Och varsågod, såklart .. finns här :)*

Skönt att det känns bra iaf, låter bra ändå :)
Hur tar barnen det hela?

Kramar**

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

 

Annelie

7 december 2016 10:49

Hej, är bara nyfiken.... hur har det gått hemma hos er ??

Sköt om dig.. // Kramar Annelie

http://gifta6570.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att ha gått igenom alla tänkbara lösningar om och om igen och ändå inte kommit fram till något. Efter att ha nästan delat på oss för att vi inte vet hur vi ska kunna komma överens om var vi ska bo och hur vi ska fortsätta vårt liv tillsammans s...

Kan inte alls förstå att så många månader gått sen jag sist blogga. Så mycket som hänt men ändå står vi kvar på samma ställe och stampar. Hela fantastiska sommaren flöt förbi med mycket sol och bad. Hösten kom och vi tog oss igenom den som alla andra...

Efter massa funderingar fram och tillbaka så blev det äntligen gjort:-) Min första tanke var ju att ha barnens namn och en symbol på handleden. Men sen tycker jag att folk som tatuerar sina barns namn på sin kropp är lite tokiga. Vad får dig att ta f...

Ja för ett år sedan lämnade jag barnen hos mormor och John för att sedan ta tåget till Mb. Vår första träff utanför jobb. Trots att vi känt varandra länge så var det jättenervöst. Det tyckte vi båda minns jag. Men det blev en superdag. Vi promenerade...

Ja jag lever, nätt och jämnt. Men så här mycket sjuk har jag nog aldrig varit. I förra veckan fick jag gå hem från jobb på måndagen och stannade sen hemma tisdag och onsdag. Dålig i magen och matt och trött. Nu har jag åkt på ont i halsen och hosta v...