I fredags så kom då beslutet som jag väntat på. Jag har ju förstått på min handläggare att han kommer att ta beslutet att jag inte längre kommer få någon sjukpenning. Trots allt underlag han har så anser han att jag kan arbeta på ett annat företag som är lättare för mig. Det som jag inte förstår är anledningen till att jag inte längre får sjukpenning och det är att i mitt arbete så finns det flertalet moment som stressar mig och stressen utlöser min koncentrationsnedsättning. Det är ju inte det det handlar om överhuvudtaget. Har suttit och läst allt som alla läkare skrivit och visst står det något litet om stress men det är ju inte det man läser och fastnar för. Men nu har han hittat detta lilla kryphål. Så idag har jag skrivit in mig på arbetsförmedlingen och står nu till arbetsmarknadens förfogande till 25%. Så jäkla löjligt. Pratade med min Vc läkare idag och han blev givetvis förbannad. Den 10 augusti när min sjukskrivning går ut så kommer han sjukskriva mig ytterligare 3 månader och återigen skicka in läkarintyg till försäkringskassan. Har även pratat med Smärtkliniken i Lund. Tyvärr är den läkaren på semester. Men hon jag pratade med sa att han kommer ringa mig och även hjälpa mig med försäkringskassan. Enligt dem brukar det inte vara några problem. Så jag hoppas verkligen att allt går att lösa. Det är jobbigt att förlora dem pengarna varje månad. Inte så att vi går under men det hade varit kul att kunna spara nåt varje månad och inte vända på dem sista slantarna sista dagarna innan lön varje månad.

Hur mår jag då?? Ja efter beslutet i fredags så var jag inte så happy förstås och helgen har varit lite deprimerande. Det är jobbigt att behöva fajtas med dessa myndigheter. Ont i magen av all oro. Sen drog jag ju ner på träningen efter sjukgymnastens tillsägelse. Hon tyckte jag pressade min kropp för hårt. Det slutade med att jag tappade motivationen och slutade helt. Nu har min kropp fallit ihop. Orkar mycket mindre och mer ont. Sen har jag en tendens att lägga på mig så fort jag slutar röra på mig. Och det trivs jag definitivt inte med. Mitt knä är det som strulat mest senaste tiden. Blir att jag haltar när jag går när det gör som mest ont och det är ju inte så bra. Annars är det samma krämpor som jag dras med. Aldrig blir jag fri!