Så som vi lever nu med 2 familjer på varsitt håll så är det inte alltid så lätt. Vi ska få ihop möjlighet att ses. Ibland är det med alla barnen, ibland med bara mina 2 och ibland med bara hans dotter. Och sen händer det ibland att vi får till en barnfri helg. Är det så att vi båda har barnen i veckorna så kan vi inte ses alls. Men i alla fall, för en helg sen så bestämde vi oss för att sova hos M. Det blir andra gången för mina barn. På nåt sätt så blir det enklare tvärtom. Töserna i ena rummet och V får sova hos oss i stora sängen. Barnen nattas som vanligt och allt går bra. Vi bänkar oss framför tvn med lite gott att dricka och äta. Efter att inte setts på länge så myser vi givetvis till det. I soffan såklart som är det enda stället där vi kan vara. Halvvägs in i akten så hör vi R säga, jag ska bara kissa. Det är ganska mörkt i stora rummet och jag/vi tänker att hon inte kan ha sett nåt speciellt men vi tar en paus och jag reser mig upp för att kolla till R så att allt är ok. Halvvägs till sovrummet så hör jag ett läte/skrik som inte är från denna värld och ett upprepande nej nej nej...Jag öppnar dörren och R sitter och håller sig om knäna/benen och vaggar fram och tillbaka i trans. Jag får ut henne där ifrån och tar henne till köket. Hon skriker, gråter och har helt låst sig. Till sist får jag henne lite lugn men hennes ögon är fyllda med skräck. För vad hon såg och för M. Hon får sitta med oss i soffan och hon håller mig krampaktigt i handen hela tiden och vill absolut inte gå och lägga sig. Till sist låser jag in mig med henne på toaletten för att reda ut detta. Jag måste ju få henne att förstå att detta är helt normalt att man gör när man är vuxen. Försöker med att alla mamma och pappor gör så, alla som är tillsammans osv. Då säger hon mellan hulkningarna att du har ju en bebis i magen. Försöker förklara att när man är vuxen så kan man betsämma själv om man vill ha en bebis eller inte och att vi definitivt inte ska ha fler barn. Hon lugnar ner sig till sist och får lite extra sovmedicin men är vaken tills vi lägger oss. Det var en hemsk upplevelse för oss alla tre, kanske mest för R då. Jag minns första gången jag såg mina föräldrar och vet att jag tänkte vad gör min pappa med min mamma sen gick jag till mitt rum igen. Jag har under hela min uppväxt levt med att sex är något naturligt och att det är något bra. R och V har fått/får samma uppväxt. Jag kan inte förtså hennes reaktion. Vi har pratat om det jättemycket efterhand men hon är orolig när M kommer och vill gärna passa oss.Men det har blivit lite bättre. Antar att detta har att göra med hennes autism samtidigt som hon är i förpuberteten. Det är ganska mycket med henne nu på alla plan. Jag hoppas dock att detta inte har tagit någon skada på henne. Tyvärr har vårt sexliv blivit ännu fattigare då jag är livrädd att hon ska vakna:-( Ja det är ingen som har sagt att livet ska vara lätt.