Gud vad jag blir trött på allting. I tisdags så hade jag tid till min sjukgymnast, så blir min dotter sjuk. Tänkte jag ringer och avbokar så kan hon ringa upp sen så kan vi boka en ny tid. Men då visar det sig när jag ringer att hon är sjukskriven en månad framöver och att dem har missat att ringa mig. Tur jag inte ordnade barnvakt och åkte dit. Och vilken otur jag har. Så nu blir det egen träning en månad framöver. Har börjat gå ut och gå igen med min korsett. Jag mår ju så mycket bättre i psyket då. Det är som terapi. MEN jag har mer ont än innan, jag är väldigt ostabil i psyket och många symptom som jag hade när jag hade lågt blodvärde har dykt upp igen. Förra veckan så fick jag lämna blodprov och imorgon får jag reda på resultat. Äter mina tabletter, är nu uppe i 300 mg om dagen. Känns ingen skillnad. Har ingen aning om det är biverkningar från tabletterna som gör att jag har mer ont. Men i så fall är det rätt meningslöst. Sen är mitt psyke rätt så katastrof. Jag är jättekänslig och kan börja gråta för ingenting närsom. Jag reagerar på alla cylindrar för ingenting. Känns som om jag blivit tokig. Jag orkar inte med för mycket stim eller för mycket sorl. Då vill jag helst banka huvudet i väggen. Riktigt jobbigt är det men jag hoppas att jag strax får tid till KBT behandling. Och att dem kan hjälpa mig.

Men nåt positivt i allt negativt. Vi har redan beställt resa till nästa år. Samma ställe, samma hotell. Kanske lite inrutat men med barn med diagnos är oftast det det bästa. Och som vi längtar redan:-)