Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Anna - 13 april 2016 06:17

Då har jag varit hos min nya läkare. Var väl ett bra besök. Han förstår min oro och tycker givetvis att jag ska utredas helt och hållet innan diagnosen fibromyalgi kan sättas till 100 %. Remiss har skickats till neurolog och jag fick ta en massa nya blodprover. Bla på alla reumatiska sjukdomar. Alla prover såg bra ut förutom mitt folsyra värde. Oftast brukar det väl vara b12 brist när man har lågt folsyra värde men b12 värdet har alltid sett bra ut. Jag tog fram mina journaler för att se hur mitt folsyra värde såg ut när jag hade järnbrist. Upptäcker att jag redan då hade folsyra brist. Vilken miss från läkaren. Så i minst 1 år har jag gått med det. Sen är det förmodligen inte det som är mitt problem men jag kanske kan få rätt på min trötthet och kraftlöshet. Ser framemot att börja äta folsyra medicin!

Nån som har nån så kallad erfarenhet av detta?

ANNONS
Av Anna - 14 februari 2016 17:20

Äntligen efter många om och men så har jag varit på min första KBT behandling. Remissen skickades från Vc i juli till smärtrehab i Lund. Då skickade dem tillbaka den med förklaringen att min läkare får skicka den till rätt ställe själv. Jag ber om Kävlinge och min läkare skickar den till en klinik i kävlinge, eller nä det låg i Lund men på kävlingevägen?!?! Ok tredje gången då. Jag ger dem namnet på kliniken som jag vill gå på. Dem gör ett nytt försök och månaderna går. Till sist ringer jag Vc och undrar vad som händer. Dem vet inget och jag får telefonnumret dit dem har skickat remissen. Ringer dit samtidigt som jag söker på nätet om det. Kommer fram en sida om öppen verksamhet för dem som har det svårt, tex missbruk i familjen, dödsfall, mobbning mm. När dem svarar och jag säger vem jag är så säger hon att det var jag som öppnade remissen och tänkte dem måste snurrat till det helt så jag skickade tillbaka det till Vc Tornet i Landskrona. Jag ringer Vc igen fly förbannad och säger att jag vill ha remissen hemskickad istället så sköter jag det själv. Sen ringer jag Alpha Vitae och berättar hela historien. Då säger hon vi bokar en tid sen när du kommer så har du remissen med dig. Äntligen, 7 månader senare. Bedrövligt!


Vad är då KBT?


KBT betyder Kognitiv Beteendeterapi och är en terapiform som strukturerat och målinriktat tittar på det som är problemet här och nu, snarare än att ägna sig åt det förflutna som man gör i psykodynamisk terapi.


Jag har hört mycket positivt om detta och det är ganska skönt att gå och prata med någon och ventilera om hur man känner. Jag har katastroftankar och kontrollbehov som jag dras med. Mitt kontrollbehov har blivit mycket bättre med åren och är något som jag levt med hela mitt liv. Mina katastroftankar har jag haft sen några år tillbaka. Tanken är att min hjärna ska slippa allt sånt jobbigt som gör att min smärta ökar. Och istället enbart fokusera på smärtan. Sen är det ju så att många påstår att det jag har är stressyndrom. Och visst, det kan stämma till en del men nä jag är ganska säker på att det inte är det. Inte efter att ha börjat läsa en bok. Återkommer till det. Men i alla fall, första mötet berättade jag hela min story. Hon tyckte det var en häpnadsväckande historia jag berättade och tyckte det var hemskt att jag fått gå igenom så mycket. Nästa gång så ska vi fokusera på vad jag vill ha hjälp med. Jag kommer även att få hemuppgifter. Hon rekommenderade en bok som jag kan läsa. Har inte köpt den än men fick låna en liknande av någon annan. Har börjat att läsa lite i den och den är väldigt bra än så länge. Så klok och självklar. Men när jag läser den så inser jag mer och mer att mina problem inte är stressrelaterade. Men tänker givetvis läsa ut den ändå och även den andre.


 

Denna läser jag nu.


 

Och denna rekommenderade min terapeut.


Puss&kram

ANNONS
Av Anna - 13 februari 2016 15:47

Ja vad hände sen? Det kändes så himla bra allting och till sist ringde dem tillbaka. I och med att dem hade mycket att göra så var dem några stycken som höll i rekryteringarna. Hon som ringde tillbaka sa att om jag är intresserad av jobbet så vill dem träffa mig igen. Och så ville dem har numret till min chef så att dem kunde ringa honom mm mm. I slutet av samtalet så säger hon men hur var det egentligen, du kunde bara jobba 75%? Och då sa jag att ja det kan jag bara. Jag har berättat varför mm för hon andre. Vi la på och jag gick och förberedde min chef och sa till honom att om jag får det så tar jag det. Allt kändes toppen. På kvällen precis när jag ska påbörja nattningen av barnen, var själv hemma med dem. Så ringer hemtelefonen. Då är det dem som ringer och jag blir helt uppspelt för att sedan gå rätt ner i källaren. Tyvärr får du inte jobbet pga att du inte kan jobba 100%. Enhetschefen ville tvunget det. Annars hade jobbet varit ditt. Snacka om att få en spark i huvudet. Återigen så hindrar min kropp mig. Hade jag inte varit sjuk så..... Jag bröt ihop rätt bra men jag fick försöka dölja det så gott jag kunde för barnen. Min självkänsla fick sig en rejäl törn:-(


I måndags var det meningen att jag skulle på intervju igen. Rätt kul att man blir kallad i alla fall. Jag söker ju inte jobb för kung och fosterland precis. Men jag avbokade det. Kände mig inte riktigt på hugget:-( Och ville inte bli besviken igen.


Fortsättning om läkare, remisser och KBT imorgon.


Kramisar

Av Anna - 6 december 2015 19:42

Ja tro det eller ej men ett av dem jobben jag har sökt blir jag kallad på intervju till. Jag söker ju bara jobb som jag vill ha men oftast är det heltidsjobb. Men what to do, jag har ju inget val. Vill liksom inte kastas ut från arbetsförmedlingen och förlora min 100 % SGI.


Istället för att svara att jag skulle komma på intervjun så skrev jag tillbaka ett inlägg om mig själv och min situation. Jag tänkte kanske att dem då skulle skriva att dem inte var intresserade. Men det gjorde dem inte utan dem tyckte att jag själv skulle bestämma vilket jag ville och att dem ville att jag skulle komma på intervjum för att dem anser att jag har den erfarenheten och dem egenskaper som dem letar efter. Så för 2 veckor sedan så var jag på intervjun. Som jag var nervös men som det var roligt. Det kändes verkligen bra. Och jag tror att jag skulle vilja hoppa på detta tåget om tillfälle ges. Det blir förmodligen att dem hör av sig denna vecka som kommer. Men dem vet att det är 75 % som gäller. Så oerhört spännande. Förmodligen blir det i så fall en till intervju.


Håll tummarna till mig:-)

Av Anna - 8 november 2015 19:28

Hösten i vår familj är verkligen stressig. Det är barnkalas efter barnkalas, släktkalas efter släktkalas. Tror vi är uppe i 8 kalas på 2 månader. Sen har vi 3 till som jag vet än så länge. Sen är det besiktning av våra bilar på hösten. Sen är det några besök på habiliteringen. Jag ska hinna med alla mina "sjukbesök". Sen blir det en del vab med 2 barn. Min rehabträning mm mm. Sen är det plötsligt 1:a advent. Och sen rusar även december förbi för då är det en massa julgrejor. Julmarknader, julträff med jobb, lucia i skolan, lucia på ridskolan, sista handlingen av julklappar mm mm. Och på julafton sitter man där helt slut och undrar vad fan som hände.


Mitt i all denna stress och med en kropp som är halv så behöver jag något att längta till. Det gör att jag orkar lite till. Det som står på agendan är vår årliga tripp till grannstaden. Vi tar tåget vid lunch. Äter räkmacka på favoritcafét. Tar en snabb runda i butikerna för att sedan gå på spa salong. Denna gången har jag valt ansiktsbehandling. Sen checkar vi in på vårt favorithotell och bara slappnar av och njuter av lugnet. Sen går vi ut och äter. Denna gång blir det fondue resturang. Sen sover vi gott i hotellsängarna och avslutar vår tripp med hotellfrukost. Som jag längtar!!!


Nästa grej att längta efter är överraskningsjulklappen till familjen. 2 nätter i stuga i Lisebergsbyn i Göteborg. Shopping på avenyn och jul på Liseberg. Tror ni dem blir glada:-) ???


Hur är er höst och vinter?


Kram på er!

Av Anna - 9 oktober 2015 15:48

Igår va ingen rolig dag. Fick ett hemskt besked när jag kom till jobb. En av våra montörer endast 52 år gammal dog plötsligt hemma i soffan framför tvn med sin dotter bredvid sig. Varför är ännu oklart. Han fick svårt att andas och dottern ringde 112. En ambulans skickades ut men dem hann aldrig fram. Hur kan man bara dö sådär. Det är ju fruktansvärt skrämmande. Ena dagen står jag och pratar med honom, andra dagen är han död. Det var en ledsam dag igår och vi alla var i chocktillstånd. Man får sig en tankeställare och när jag kom hem kramade jag familjen extra hårt. Allt kan förändras på en minut. Vi lever på lånad tid och vet aldrig vem som står tur.


Ta hand om er därute och var rädda om varandra. Ta vara på varje stund tillsammans. Lev livet och ha roligt, imorgon kanske det är försent.


Kramar

Av Anna - 12 september 2015 19:13

Jag är inte så mycket för alla följa kändisar och läsa deras bloggar mm. Förutom Carolina Gynning. Hon är en person som jag gillar skarpt. Hela hennes personlighet är så skön. Sen känner jag igen mig mycket i henne. Under min tonår kände jag alltid att jag inte hörde hemma någonstans. Kan även känna så nu också. Att jag är född i fel liv!? Kan man vara det egentligen? Jag hade i alla fall svårt att hitta mig själv, gick oftast min egen väg. Visst hade jag sk bästisar men jag hade inte massor med vänner. Jag hade dem närmaste och dem vårdade jag så gott jag kunde. Sen fick jag ofta höra att jag var annorlunda. Och jag är nog det, annorlunda. Jag tänker annorlunda, fungerar annorlunda, beter mig annorlunda men nu i vuxen ålder så har jag ändå lärt mig leva med mig själv. Jag är jag. Antingen gillar du mig eller inte. Tror faktiskt inte det finns ett mellanting när det gäller mig:-)


Men i alla fall så såg jag Tinas matprogram igår, när hon hälsar på Gynning på Ibiza. Och gud säger jag bara, dem två ihopa. Vilken härlig blandning! Och återigen vilken fantastiskt människa hon är Gynning, så jäkla go.


  

Av Anna - 10 september 2015 19:19

Nu har jag hållt emot länge nog. Är så himla trött på alla inlägg och delningar på facebook. Om vem som har rätt och vem som har fel. Det finns inget rätt och fel. Inte i den här frågan. Alla får tycka olika. Eller?? Nä så är det ju inte. Du måste verkligen tycka synd om alla flyktingar annars är du en hemsk människa. Ska jag skriva vad jag tycker?


För det första tycker jag att det är riktigt ruttet att lägga upp en bild på en stackars pojke som trillat av båten och drunknat och sen flytit iland på en strand. Det är riktigt hemskt att se och bilden har följt mig dem senaste dagarna precis som den gjort på alla andra. Min tanke var också hur klarar man av att ta en bild på ett dött barn? Och varför använda detta som ett vapen för att folk ska börja bry sig. Har man inte brytt sig innan så varför börja nu. Denna situation är så extrem så det är svårt för oss i trygga Sverige att förstå. Vi lever isolerat. Vi ser en bild och tänker gud så hemskt, jag måste skänka en hundring. Men hallå händer det inte hemska grejor i hela världen hela tiden?


Sen tycker jag att det är hemskt med alla som får fly från sina hem. Jag hade gjort likadant. Jag hade tagit mina barn och min man och flytt. Flytt till närmaste land utan krig. Tagit emot den hjälp vi fått och varit tacksam. Jag hade däremot inte gått igenom land efter land för att ta mig till det så kallat bästa landet. Då handlar det plötsligt om något helt annat tycker jag. Är man utsatt för hot så reagerar människan med att skydda sig och komma i säkerhet. Ingenting annat.


Jag tycker det är helt utom kontroll att vi accepterar denna massiva invandring. Vi har ingen aning om hur många som är dem som kommer från kriget och verkligen behöver hjälp. Vem är det vi tar emot egentligen? Det finns ingen manual att följa. Hej vilt tar dem sig in. På malmö central får man hoppa över dem för att kunna ta sig fram. Är det normalt? Kallas det för att hjälpa?


Jag är varken för eller mot invandring. Jag tycker bara att det ska ske i lagom dos. Det vi klarar av. Jag är inte rasist men jag har tappat förtroendet för många av våra medborgare med utländskt ursprung. Om och om visar dem oss vad dem är för folk. Och nä man ska inte dra alla över en kant. Det finns svenska idioter också.


Och sen tycker jag som så många andra att skolor, sjukvård och äldreomsorg måste bli bättre. Allt blir sämre och sämre. Ja jag vet vi ändå har det bättre än dem flesta. Men varför ska vi nöjas med mindre när vi kan ha det bättre. Varför måste vi backa?


Det enda detta skapar är osämja mellan oss svenskar. Det hotas om att man tar bort en som vän på facebook om man inte tycker lika, man blir kallad rasist för att man inte tycker det är okej med tiggeri mm mm.


Vart är vi på väg gott folk?? Vart är Sverige på väg??


Är det bara jag som är livrädd för vad som komma skall??


Tack för mig!



Presentation

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Andra intressanta bloggar

Följ bloggen

Följ sneckan81 med Blogkeen
Följ sneckan81 med Bloglovin'

Sök i bloggen

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se