Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Anna - Torsdag 25 jan 09:34

Jag har själv lite träningsset ihopsatta. Tycker det funkar väldigt bra. Just nu kör jag mycket ett mageprogram. Och vilken skön träningsvärk det ger. Hittade detta på spotify, så det ska jag pröva ikväll och sen lite extra mage på det:-)


https://open.spotify.com/user/spotify/playlist/37i9dQZF1DWVPN7ZKZd5H4?si=zYd17iEOQv6kAtRSUhL0Ew


ANNONS
Av Anna - Måndag 22 jan 12:29

Sitter och funderar lite på semesteraktiviteter. Plånboken är ju inte så stor så det är ganska begränsat vad man kan hitta på. Men så slog det mig att man kan ju hyra en stuga. I skogen, vid en sjö. Har kollat runt lite på blocket och finns ganska mycket att välja på. Ju mer lyx desto dyrare. Men kraven behöver ju inte vara så höga. Jag tror faktiskt att ungarna hade gillat det. Och M älskar fiske och friluftsliv. Vissa stugor finns det båt till också. Sen är det ju vädret man inte kan lita på. Men är det bara varmt så kan man bada och fiska fastän att det regnar. Tänk att vakna varje morgon och starta dagen med en promenad i skogen. Dock hittar jag mest veckouthyrare och en vecka kan jag tycka är lite lång tid. Nån som har erfarenhet av detta? Eller vet nån pålitlig uthyrare? Man är ju lite rädd att man ska bli lurad:-)


Tips mottages gärna!


ANNONS
Av Anna - Måndag 15 jan 12:37

För 10 år sedan den 14 januari låg jag med värkar och med en bebis i magen som inte ville vänta på sin mamma. Kl 11.41 är du född med akut kejsarsnitt?

Från dagen du kom ut har det varit full fart. Aldrig en lugn stund. Du gav livet en mening. Många hinder har vi tagit oss igenom och fler kommer det bli. Alltid kommer jag stå där vi din sida och vägleda dig.

I 10 år har jag haft glädjen att ha dig i mitt liv. Du är min stora, duktiga, vackra och otroligt modiga tös. Där är ingenting du inte klarar av. Så stolt över att vara din mamma och så stolt över dig?

Stort grattis på din dag Ronja ?????

Av Anna - Fredag 12 jan 08:00

En idé från http://lifebyannie.bloggplatsen.se


Veckans tankeställare fick jag häromdagen när jag insåg att mitt behov att träffa M är större än Ms behov att träffa mig. Detta har gjort mig fundersam. Är detta rätt? Ligger vi på samma våglängd? Varför välja att hellre stanna hemma och göra ingenting än att komma till mig. Har det blivit för mycket under ledigheten? Vi tar helgen till att reda ut detta:-)


Veckans bästa är barnfri helg. Kanske låter hemskt men det har varit så intesivt med barnen nu i 2-3 månader. Ingen tid till bara oss två.


Veckans sämsta är att min dotter mår så dåligt men hoppas på vändning idag efter samtal med pappa.


Veckans nya är totalt ointressant kanske men har äntligen tagit tag i att beställa nytt mobilskal. Det gamla var så ofräscht. Så nu känns det som om jag har ny telefon igen:-)


Veckans funderingar är många. Vad händer i framtiden? Hur ska vi lösa vår boendesituation? Kommer vi lyckas att ta igenom oss igenom alla hinder?


Tänker köra detta fredag. Känns bra för mig själv att tänka över veckan mm.




Av Anna - Måndag 8 jan 11:25

Äntligen tog jag tag i att boka tid till cellprov och byte av spiral. Smart att ta det samtidigt så slipper jag ligga i gynstolen 2 ggr. Det var min tanke i alla fall. Men så blev det inte. Jag hade tid kl 9.10 Jättemysigt att träffa min gamla barnmorska som jag har haft till båda barnen. Och sen känns det där med att ligga med bar rumpa och benen i vädret inte så himla farligt när man känner personen i fråga. Så jag hoppar upp i gynstolen, hon tar cellprov och sen drar hon i spiralen. Drar och drar och drar lite till. Sen får hon sluta för att smärtan blir för mycket. Tror ni det kom ut nån spiral? Nädå den hade lagt sig tillrätta och bestämt sig för att stanna. Denna upplevelse blir för mycket för mig så jag väljer att svimma i gynstolen. Jag hinner dock lägga mig på sidan. Givetvis med mina mindre attraktiva kroppsdelar i vädret. Det blir lite smått panik, ett fönster öppnas, jag får vatten och en filt över mig. Jag svettas och får illamående attacker. Långt om länge tar jag mig upp och får sätta mig i väntrummet för att invänta ledig tid till läkare som kan göra ultraljud på mig. När det är dags att en andra gång hoppa upp i gynstolen så är jag livrädd för att jag ska svimma igen och försöker andas rätt igenom hela proceduren med min barnmorska vid min sida. Och jodå på skärmen får vi se hur den så fint har klamrat sig fast i livmoderväggen. Läkaren säger, remiss till Lund så får du en lätt sövning så att dem kan ta ut den. Alternativt att du kommer om några timmar när du återhämtat dig, får en massa bedövning på livmodertappen och så gör vi ett nytt försök. Min barnmorska känner mig och vet att jag är en ganska stark person så självklart väljer jag ett nytt försök. Fast just då känner jag mig som världens ynkligaste människa och inte det minsta stark. Några timmar senare är jag tillbaka för att en tredje gång hoppa upp i denna hemska gynstol. Jag får sitta upp så mycket det bara går allt för att minimera risken att svimma. Läkaren får arbeta på ostört och jag pratar oavbrutet med min barnmorska. Mitt i allt skriker jag AJ, vad i helvete gör du, tittar upp och ser läkarens hand hålla i spiralen. Min reaktion är att skrika YES YES. Vilken lättnad att slippa ta sig till Lund och bli sövd. Men fy vilken dag och så mör jag var när jag kom hem 14.30 Jag var sängliggande resten av dagen. Ja mycket ska man vara med om.


Nu laddar jag för att våga sätta in en ny.....


Av Anna - Torsdag 4 jan 18:00

Detta året var egentligen inte min jul med barnen. Vi skulle fira jul med mormor och John helgen innan och på själva julafton så skulle jag hänga med M hem till hans föräldrar. Men så får Ch för sig att planera julen utan att prata med mig och bestämmer då att han och hans sida ska fira jul på lillejulafton. Visst helt ok med mig, så länge han är medveten om att nästa jul är min jul och att han avstår denna jul till mig. Vi ändrade inte i våra planer utan det blev jul med mormor och John helgen innan och jul med M på julafton. För min del var det en stor sten som släppte från hjärtat. Jag hade våndats så över det. Försökt bearbeta en jul utan barnen. Försökt förbereda mig för en massa känslostormar på själva julafton mm. Det var dock tufft att gå och lägga sig på lillejulafton och vakna själv på julafton. Det är nåt visst med att vakna julafton och smyga ner för trappan och upptäcka alla julklappar som jultomten varit och lagt under granen på natten. Samt att barnen alltid fått öppna en morgonjulklapp. Men livet förändras....


Men dem kom till mig på förmiddagen och sen begav vi oss vidare. Julafton blev toppen bra och så stolt över mina barn att dem gillar läget och accepterar allt. Sen tillbringade vi natten hos M för första gången och även det gick jättebra.


Ett foto på trion....


Av Anna - Torsdag 4 jan 11:45

Jag har aldrig gillat tatueringar och förstår inte varför man målar på sig själv på det viset:-) Det går ju aldrig bort. Dock tycker jag det är sjukt snygg med tatueringar på handleden. Alltså på insidan. Min första tanke är en tatuering på varje handled och så då barnens namn. Ja så ovanligt då:-) Och så kanske en stjärna under min tös namn och ett hjärta under min pågs namn. Eller så vill jag ha nån text. Tex never give up eller nåt som står för min styrka. Att jag alltid tar mig upp no matter what. Funderat på om det finns nåt fint latinskt ordspråk/text eller nåt.


Bomba mig gärna med förslag:-) 

Av Anna - Onsdag 3 jan 18:17

2017 var minst sagt ett omtumlande år. Jag bröt upp från ett 12 årigt förhållande som jag mådde psykiskt dåligt i. Flyttade till en radhuslägenhet på 3 rum. Plötsligt var jag ensamstående mamma till 2 barn 70% av tiden och resterande en mamma som försökte hitta tillbaka till sig själv. Jag upptäckte dock att, och som tur är, att det var det bästa jag gjort. Mitt fysiska mående har förbättrats något kopiöst. Jag är gladare, en bättre mamma och älskar återigen att leva. Fritt och villkorslöst. Det har stundtals varit tufft. Att inte ha sina barn 24/7 är ibland tomt och konstigt men även en break från vardagen. Jag vet ju att dem kommer till mig igen. Det ekonomiska har inte varit lätt och det är det inte fortfarande men det kommer komma bättre tider där också förhoppningsvis. Jag är så glad och stolt över mig själv över att jag vågade ta steget ut. Och dessutom lyckades hantera allt.


Kärleken slog till med full kraft. Kanske inte helt otippat enligt vissa. Men för mig väldigt omtumlande och chockerande. Jag hade helt andra planer på livet. Hade så mycket jag ville göra, utforska. Först och främst mig själv. Kanske låg det i det undermedvetna och väntade på att ta sig upp till ytan. Kanske hade jag tryckt undan alla känslor omedvetet. Kanske mina planer hela tiden var att få honom på fall. Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är att jag just nu är oförskämt lycklig.


Men det är tufft. Att få ihop så mycket tid tillsammans som möjligt. Att orka med att sakna varandra. Att få ihop tiden med barnen. Att hitta utrymme till att lära känna varandra mer. Att brottas med våra ex. Att få planeringen att funka. Att undvika missförstånd som lätt uppstår när man inte kan träffas hur man vill. Men hur tufft det än är så är det så värt det, så himla mycket värt det. 


Nu har vi gått in i 2018 och det är dags att sätta nya mål och göra slag i drömmar. Jag har alltid mål uppsatta. När jag har bestämt mig för något så finns det inget som kan stoppa mig. Ett mål är att hitta ett nytt jobb. Ta mig vidare i livet och hitta ett jobb där min kompetens uppskattas. Sen har jag en liten dröm som ska uppfyllas. Men har inte filat färdigt än på den så mer om det i ett annat inlägg.


God fortsättning till alla!




Presentation

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2018
>>>

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Andra intressanta bloggar

Följ bloggen

Följ sneckan81 med Blogkeen
Följ sneckan81 med Bloglovin'

Sök i bloggen

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se