Jag har aldrig gillat tatueringar och förstår inte varför man målar på sig själv på det viset:-) Det går ju aldrig bort. Dock tycker jag det är sjukt snygg med tatueringar på handleden. Alltså på insidan. Min första tanke är en tatuering på varje handled och så då barnens namn. Ja så ovanligt då:-) Och så kanske en stjärna under min tös namn och ett hjärta under min pågs namn. Eller så vill jag ha nån text. Tex never give up eller nåt som står för min styrka. Att jag alltid tar mig upp no matter what. Funderat på om det finns nåt fint latinskt ordspråk/text eller nåt.

Bomba mig gärna med förslag:-) 

2017 var minst sagt ett omtumlande år. Jag bröt upp från ett 12 årigt förhållande som jag mådde psykiskt dåligt i. Flyttade till en radhuslägenhet på 3 rum. Plötsligt var jag ensamstående mamma till 2 barn 70% av tiden och resterande en mamma som försökte hitta tillbaka till sig själv. Jag upptäckte dock att, och som tur är, att det var det bästa jag gjort. Mitt fysiska mående har förbättrats något kopiöst. Jag är gladare, en bättre mamma och älskar återigen att leva. Fritt och villkorslöst. Det har stundtals varit tufft. Att inte ha sina barn 24/7 är ibland tomt och konstigt men även en break från vardagen. Jag vet ju att dem kommer till mig igen. Det ekonomiska har inte varit lätt och det är det inte fortfarande men det kommer komma bättre tider där också förhoppningsvis. Jag är så glad och stolt över mig själv över att jag vågade ta steget ut. Och dessutom lyckades hantera allt.

Kärleken slog till med full kraft. Kanske inte helt otippat enligt vissa. Men för mig väldigt omtumlande och chockerande. Jag hade helt andra planer på livet. Hade så mycket jag ville göra, utforska. Först och främst mig själv. Kanske låg det i det undermedvetna och väntade på att ta sig upp till ytan. Kanske hade jag tryckt undan alla känslor omedvetet. Kanske mina planer hela tiden var att få honom på fall. Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är att jag just nu är oförskämt lycklig.

Men det är tufft. Att få ihop så mycket tid tillsammans som möjligt. Att orka med att sakna varandra. Att få ihop tiden med barnen. Att hitta utrymme till att lära känna varandra mer. Att brottas med våra ex. Att få planeringen att funka. Att undvika missförstånd som lätt uppstår när man inte kan träffas hur man vill. Men hur tufft det än är så är det så värt det, så himla mycket värt det. 

Nu har vi gått in i 2018 och det är dags att sätta nya mål och göra slag i drömmar. Jag har alltid mål uppsatta. När jag har bestämt mig för något så finns det inget som kan stoppa mig. Ett mål är att hitta ett nytt jobb. Ta mig vidare i livet och hitta ett jobb där min kompetens uppskattas. Sen har jag en liten dröm som ska uppfyllas. Men har inte filat färdigt än på den så mer om det i ett annat inlägg.

God fortsättning till alla!