Veckans bästa är att  jag helt enkelt mår så bra. Är så evigt tacksam att jag har blivit så bra som jag blivit. Mycket givetvis pga min egen envishet och kämparglöd. Jag känner sån ro i själen, jag kan slappna av och bara vara mig själv. Jag kan leva ett ganska normalt liv, jag har lämnat allt bakom mig som fick mig att må dåligt och var psykiskt och fysikskt på frestande. Ibland vill jag bara resa mig upp, slå klackarna i taket och skrika jag gjorde det!

Veckans sämsta är att Ms möte med chefen inte gick så bra. Lönerna på detta stället är verkligen i botten och jag måste ju också ta mig härifrån. Men sen kan det ju bli nåt positivt av det också. Nu måste ju verkligen M ta steget ut. Vilket jag tror blir bra för honom. Och han har redan en intervju med en annan rörfirma inbokad.

Veckans funderingar är om Ronjas husdjur Dombo. Han har ju fått en tumör på sidan av magen. Den bara växer och växer och nu ser man även att livsgnistan från hans ögon har försvunnit. Jag försöker få tag i vår veterinär. Har ingen aning om man kan komma med en tamråtta och få den avlivad. Men det känns som om jag/vi måste ta tag i det. Har försökt att bearbeta Ronja i några veckor nu. Det kommer bli en jobbig dag när den väl kommer men djuret lider och måste få ett avslut i denna värld.

Veckans nya är…..jag kan faktiskt inte komma på något speciellt.

Veckans mål har varit att försöka söka så mycket jobb som möjligt. Och det har jag verkligen gjort. Gått igenom cv och personligt brev om och om igen så att det blir så bra som möjligt. Nån måste ju höra av sig till sist kan man tycka.