Direktlänk till inlägg 9 januari 2018
Det är verkligen inte lätt. Alla barn som har nån form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning har olika symtom som utmärker sig mer. Ronjas största problem är hennes impulsivitet och hennes känslor. Hon känner så mycket mer än vad vi ”vanliga” människor gör. Och det är ingen lätt match att hantera när man är 10 år och det är inte helt lätt som mamma att veta vad man ska göra för att hon ska må så bra som möjligt.
För någon vecka sen började samma problem som vi hade i höstas. Hon är utåtagerande, ledsen, okontaktbar, nedstämd, trött och hängig. När hon är hos sin pappa så delar hon med sig av snapchats där jag ser att hon inte mår bra och är obekväm med situationen. Hon gör sig ovän med sina vänner. Använder ett fruktansvärt språk. När hon kommer hem till mig är hon gladare. Men jag märker att det är något. Så igår äntligen fick jag henne att prata. Vi pratade och grät tillsammans. Min fina älskade tös.
Hon tror inte att hennes pappa tycker om henne mer. Hon har ju alltid varit pappa tös. Hon får inte den uppmärksamhet som hon vill ha när hon kommer till honom. Hon har ju dessutom längtat så efter sin pappa. Det som upptar hans tid är hans mobiltelefon. När hon säger till honom att hon tycker att han har den för mycket svarar han att det betsämmer inte hon. Hennes reaktion på detta är att vara elak mot lillebror, bli rastlös och allmänt odräglig. Resultatet blir då en arg pappa istället för en pappa som sätter sig ner och pratar med henne. Sen är Annett tillbaka, vilket det kom fram igår, inte är något bra. Hon tror att pappa tycker om henne mer. Alltså uppstår det svartsjuka. Vilket inte alls är ovanligt att känna i den åldern till sin pappa.
Nu har vi bestämt att vi ska prata. Jag, Ronja och pappa. Hon vill helst göra det innan nästa gång det är dags för pappa. Och jag hoppas så att han ska förstå, att han ska sätta henne förre allt annat. Han har sina barn så lite och dem dagarna tycker jag att han ska till 100% umgås med dem. Annett kan han träffa all annan ledig tid.
Mina fina tös vi kämpar tillsammans. Alltid kommer jag vara där och fånga upp dig när du faller. Stöta dig, vägleda dig, allt för att ditt liv ska bli lättare. Allt för att ditt liv med autism ska bli lättare.
Efter att ha gått igenom alla tänkbara lösningar om och om igen och ändå inte kommit fram till något. Efter att ha nästan delat på oss för att vi inte vet hur vi ska kunna komma överens om var vi ska bo och hur vi ska fortsätta vårt liv tillsammans s...
Ja för ett år sedan lämnade jag barnen hos mormor och John för att sedan ta tåget till Mb. Vår första träff utanför jobb. Trots att vi känt varandra länge så var det jättenervöst. Det tyckte vi båda minns jag. Men det blev en superdag. Vi promenerade...
Ja jag lever, nätt och jämnt. Men så här mycket sjuk har jag nog aldrig varit. I förra veckan fick jag gå hem från jobb på måndagen och stannade sen hemma tisdag och onsdag. Dålig i magen och matt och trött. Nu har jag åkt på ont i halsen och hosta v...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 | 5 |
6 |
7 |
|||
8 | 9 | 10 |
11 |
12 | 13 |
14 |
|||
15 | 16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 | 23 |
24 |
25 | 26 | 27 |
28 |
|||
29 |
30 |
31 |
|||||||
|