Äntligen tog jag tag i att boka tid till cellprov och byte av spiral. Smart att ta det samtidigt så slipper jag ligga i gynstolen 2 ggr. Det var min tanke i alla fall. Men så blev det inte. Jag hade tid kl 9.10 Jättemysigt att träffa min gamla barnmorska som jag har haft till båda barnen. Och sen känns det där med att ligga med bar rumpa och benen i vädret inte så himla farligt när man känner personen i fråga. Så jag hoppar upp i gynstolen, hon tar cellprov och sen drar hon i spiralen. Drar och drar och drar lite till. Sen får hon sluta för att smärtan blir för mycket. Tror ni det kom ut nån spiral? Nädå den hade lagt sig tillrätta och bestämt sig för att stanna. Denna upplevelse blir för mycket för mig så jag väljer att svimma i gynstolen. Jag hinner dock lägga mig på sidan. Givetvis med mina mindre attraktiva kroppsdelar i vädret. Det blir lite smått panik, ett fönster öppnas, jag får vatten och en filt över mig. Jag svettas och får illamående attacker. Långt om länge tar jag mig upp och får sätta mig i väntrummet för att invänta ledig tid till läkare som kan göra ultraljud på mig. När det är dags att en andra gång hoppa upp i gynstolen så är jag livrädd för att jag ska svimma igen och försöker andas rätt igenom hela proceduren med min barnmorska vid min sida. Och jodå på skärmen får vi se hur den så fint har klamrat sig fast i livmoderväggen. Läkaren säger, remiss till Lund så får du en lätt sövning så att dem kan ta ut den. Alternativt att du kommer om några timmar när du återhämtat dig, får en massa bedövning på livmodertappen och så gör vi ett nytt försök. Min barnmorska känner mig och vet att jag är en ganska stark person så självklart väljer jag ett nytt försök. Fast just då känner jag mig som världens ynkligaste människa och inte det minsta stark. Några timmar senare är jag tillbaka för att en tredje gång hoppa upp i denna hemska gynstol. Jag får sitta upp så mycket det bara går allt för att minimera risken att svimma. Läkaren får arbeta på ostört och jag pratar oavbrutet med min barnmorska. Mitt i allt skriker jag AJ, vad i helvete gör du, tittar upp och ser läkarens hand hålla i spiralen. Min reaktion är att skrika YES YES. Vilken lättnad att slippa ta sig till Lund och bli sövd. Men fy vilken dag och så mör jag var när jag kom hem 14.30 Jag var sängliggande resten av dagen. Ja mycket ska man vara med om.

Nu laddar jag för att våga sätta in en ny.....