Tiden springer iväg.

Jag är lycklig och jag är olycklig. Jag är glad och jag är ledsen. Jag mår bra och jag mår dåligt. Livet är allt annat än lätt. Det händer så mycket grejor runt omkring nu. Hade jag vetat att det skulle bli såhär illa av att separera så hade jag nog aldrig gjort det. Vilket i sig är ganska dumt att tänka.

Att mitt ex skulle ställa till det som han har gjort hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Att han skulle tänka så klumpigt och inte förstå saker och ting på ett bättre sätt gör mig så ledsen. När blev våra barn så oviktiga?

Att min minsta ska behöva må så dåligt gör så ont. Varje gång dem är hos sin pappa mår jag så psykiskt dåligt så att jag inte kan sköta mitt jobb eller fungera normalt överhuvudtaget.

Kanske han har förstått allvaret efter vårt senaste samtal. Kanske det blir en bättring. Kanske det trots allt kommer bli bra. Kanske slipper jag blanda in familjerätten. Hela tiden hoppas jag att kanske....

Nu har vi börjat med inskolning hos pappa för vår minsta. Ja ni läser rätt. Inskolning. Han har klantat till det så mycket, fått barnen att känna sig otrygga hos honom, fått dem att förlora sitt förtroende för honom. Det känns som om jag sviker min son varje gång jag tvingar honom att åka till pappa. Jag peppar och berömmer honom. Berömmer honom för att han är så stor och duktig som klarar det. Det är så fel, han ska inte behöva vara stor och duktig. Han är inte stor för 5 öre. Han ska leva ett tryggt liv där han trivs. Där han syns, där han hörs, där han är älskad. Han ska inte behöva ligga på en andra plats.

Mitt hjärta blöder....

 

Annelie

22 augusti 2017 23:39

Men snälla vän,,, ja då förstår jag verkligen du är knäck när era barn åker till pappa.
Han ska straffa dig alltså också går det ut över barnen.. :-(
Ja, jag blir riktigt illa berörd bara man läser om "skitstöveln", sorry mitt ordval,, men jag anser att de föräldrar som ser till att sina egna barn inte har det bra när de är hos de,, är just sådana jag skrev nyss.

HOPPAS verkligen för dina barns och din skull att han tänker om INNAN det är försent.

Hur har du det annars,, med kärleken och den biten..?? Om du ens ORKAR tänka på det nu.

Stora Varma Kramar Annelie

http://nouw.com/gifta6570

Anna

25 augusti 2017 18:08

Hade det inte varit för min nya kärlek så hade jag aldrig överlevt/orkat ?
Tack för kramarna, dem värmde.

 

Annie

23 augusti 2017 18:39

Åh nej, så tråkigt att läsa ..<3
Så jobbigt för dig och er.

Lider med dig verkligen!
Vill du prata eller skriva om det, så finns jag här iaf<3
Vill att du ska veta det :)

Styrkekramar!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Anna

25 augusti 2017 18:05

Tack, uppskattar din omtanke?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att ha gått igenom alla tänkbara lösningar om och om igen och ändå inte kommit fram till något. Efter att ha nästan delat på oss för att vi inte vet hur vi ska kunna komma överens om var vi ska bo och hur vi ska fortsätta vårt liv tillsammans s...

Kan inte alls förstå att så många månader gått sen jag sist blogga. Så mycket som hänt men ändå står vi kvar på samma ställe och stampar. Hela fantastiska sommaren flöt förbi med mycket sol och bad. Hösten kom och vi tog oss igenom den som alla andra...

Efter massa funderingar fram och tillbaka så blev det äntligen gjort:-) Min första tanke var ju att ha barnens namn och en symbol på handleden. Men sen tycker jag att folk som tatuerar sina barns namn på sin kropp är lite tokiga. Vad får dig att ta f...

Ja för ett år sedan lämnade jag barnen hos mormor och John för att sedan ta tåget till Mb. Vår första träff utanför jobb. Trots att vi känt varandra länge så var det jättenervöst. Det tyckte vi båda minns jag. Men det blev en superdag. Vi promenerade...

Ja jag lever, nätt och jämnt. Men så här mycket sjuk har jag nog aldrig varit. I förra veckan fick jag gå hem från jobb på måndagen och stannade sen hemma tisdag och onsdag. Dålig i magen och matt och trött. Nu har jag åkt på ont i halsen och hosta v...