I måndags provade jag på min första tabata träning. Bor man i en liten by blir man själaglad när det ordnas något just här i byn så man slipper flänga och fara. Jag vill ju gärna klara av nån mer träning än att gå ut och gå. Sen är det svårt när man har 2 barn och en man som jobbar kvällar och nätter. Men 2 ggr i veckan kommer det att köras pass här i byn. Jag kommer att gå så ofta jag kan. Ibland blir det 2 ggr en vecka och ibland ingen alls.

Tillbaka till passet. Jag hade dålig koll på vad det var innan jag provade på det. Hade aldrig hört talas om det. Men det är alltså en form av högintensiv intervall träning. Jag var lite nervös för hur min kropp skulle ta det. Jag försökte ta det lugnt och inte pressa mig själv. Det jag märkte var att jag hade problem med benövningarna. Otroligt att dem inte orkar mer med tanke på att jag går så mycket. Det jag klarade av bäst var rygg och magövningar. Det var jätteroligt och riktigt härligt att kämpa med så många andra. Efter passet kände jag mig sjukt stolt över mig själv. När jag körde hem rann tårarna. Av lycka. Att jag klarat av det kändes så stort och mäktigt. Dagen efter var mina ben fortfarande skakis. Jag har haft lite träningsvärk i muskler jag inte visste jag hade. Mitt högra ben som är lite känsligt har krånglat lite men överlag tycker jag att det har känts bra. Så på måndag kör jag ett pass till. Det är guld värt om jag verkligen kan gå på dessa pass. Livet är inte slut än....

 

Annelie

15 september 2016 23:01

Häftigt att du hittat något som känns bra för dig... håller tummen att det blir bra för dig i längden också.
Jag önskar sååå jag kunde göra något, men allt jag har provat på gör mig ännu sjukare, så därför utsätter jag mig inte för det.

Trevlig Helg.. // Kram Annelie

http://gifta6570.bloggplatsen.se

 

Annie

22 september 2016 18:19

Men så härligt! Vad skönt .. jag förstår precis din känsla!
Känslan när det ändå går "hyfsat" är obeskrivlig.
Håller själv på och "jobbar" på ett träningsinlägg ;) som kommer om ett tag.

Hur har det gått med passen efteråt?

Kramar

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att ha gått igenom alla tänkbara lösningar om och om igen och ändå inte kommit fram till något. Efter att ha nästan delat på oss för att vi inte vet hur vi ska kunna komma överens om var vi ska bo och hur vi ska fortsätta vårt liv tillsammans s...

Kan inte alls förstå att så många månader gått sen jag sist blogga. Så mycket som hänt men ändå står vi kvar på samma ställe och stampar. Hela fantastiska sommaren flöt förbi med mycket sol och bad. Hösten kom och vi tog oss igenom den som alla andra...

Efter massa funderingar fram och tillbaka så blev det äntligen gjort:-) Min första tanke var ju att ha barnens namn och en symbol på handleden. Men sen tycker jag att folk som tatuerar sina barns namn på sin kropp är lite tokiga. Vad får dig att ta f...

Ja för ett år sedan lämnade jag barnen hos mormor och John för att sedan ta tåget till Mb. Vår första träff utanför jobb. Trots att vi känt varandra länge så var det jättenervöst. Det tyckte vi båda minns jag. Men det blev en superdag. Vi promenerade...

Ja jag lever, nätt och jämnt. Men så här mycket sjuk har jag nog aldrig varit. I förra veckan fick jag gå hem från jobb på måndagen och stannade sen hemma tisdag och onsdag. Dålig i magen och matt och trött. Nu har jag åkt på ont i halsen och hosta v...