Sen jag var liten har jag haft dessa hemska "drömmar" Jag har aldrig brytt mig om att kolla upp det. Det är en overklig upplevelse och det kan vara svårt att förklara. I natt fick jag uppleva det igen. Nu har jag sökt på nätet om det och fått reda på vad det är för någonting. Sömnparalys heter det. Längst ner har jag bifogat 2 länkar om ni vill läsa om det.

När jag var liten hände det oftast när jag skulle sova och sjönk ner i sömnen. Då började hela jag att snurra och sugas ner under sängen. Jag kämpade allt vad jag kunde för att vakna igen. Efter det vågade jag knappt somna om.

Den hemskaste upplevelse jag har haft var när hela familjen var iväg på semester och vi sov i stuga. Jag drömmer nåt hemskt och vaknar men upptäcker att jag varken kan röra mig eller skrika. Jag kämpar med hela kroppen för att kunna röra någon kroppsdel och skriker allt vad jag kan och hoppas att det ska komma nåt ljud så att min man kan hjälpa mig. Mitt i allt ser jag en mörk skugga som närmar sig sängen och sätter sina händer på mitt bröst och trycker ner mig i sängen. Jag fortsätter att kämpa och till sist lyckas jag vakna upp helt. Det var så hemskt så nu när jag skriver om det så börjar jag skaka i kroppen. Jag var livrädd för att somna om igen. Men gjorde det tillslut av utmattning. Vägrar dock bo i dem stugorna igen.

I natt var det lite annorlunda. Jag kommer inte ihåg allt jag drömde mer än att det var nåt obehagligt. Jag försöker vakna men när jag slår upp ögonen är det nåt som trycker ner mig. Jag kämpar som vanligt med varje kroppsdel och skriker allt vad jag kan. Inget händer så i stället sjunker jag in i drömmen igen. Efter ett tag så försöker jag vakna igen men utan resultat så jag glider in i drömmen igen. Plötsligt är jag utomlands och jag ska ta mig ner för en brant stenig trappa. Halvvägs nere så kan jag vila men där är småkrokodiler som nån har som husdjur som börjar bita mig. Ganska hårt. Jag väljer att försöka vakna igen. Denna gången lyckas jag ta mig ur drömmen. Men till en början så är jag inte helt 100 utan ligger blickstilla och lyssnar. När jag hör min mans andetag försöker jag slappna av. Märker då att jag är stel som en pinne. Somnar om igen efter ett tag.

Den panik som uppstår när du inte kan komma upp till vaket tillstånd är fruktansvärt. Det fullständigt skrämmer vettet ur en. Det hela hörs säkert helt tokigt men efter att läst på nätet om andra som har varit med om liknande så känns det ändå lite bättre. Idag är jag lite nere och matt. Det tar på krafterna. Och jag längtar definitivt inte efter att gå och lägga mig ikväll.

Någon som också "lider" av detta?

http://paranormal.se/topic/somnparalys.html

https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6mnparalys

 

Annie

12 september 2016 16:35

Men fy vad obehagligt ..
Var tvungen att läsa länken från wikipedia.
Har aldrig hört talas om det innan.

Har själv inte haft det, tack och lov-låter verkligen obehagligt :(

Har du det ofta eller mer sällan?

Förstår dig absolut, kan inte kännas kul att gå och lägga sig då.
Hoppas det inte blir så inatt för dig<3

Varma kramar

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

 

Annie

12 september 2016 19:07

Sv: Förstår dig ändå, att det känns lite jobbigt att sova ..
Låter inge vidare :/ hoppas det blir bättre för dig inatt och när du vaknar imorgon :)

Vet inte faktiskt. Jag hade samma "problem" när jag skulle ta texten från bloggen där jag såg den ..
Kunde inte heller kopiera då .. så jag skrev av-men tog inte hela listan. Haha var lite jobbigt att skriva faktiskt .. ;)

Kram

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

 

Annelie

13 september 2016 00:01

Men jisses,,, vad HEMSKT. Har jag inte ens hört talas om.
Drömmer gör jag mycket, men inga sådana hemska drömmar så jag inte tar mig ur de.
Fyyy bubblan vilken fruktansvärd känsla,, att någon trycker ner dig.
Hugaligen...

Ha nu en riktigt bra tisdag, och hoppas att du sover gött inatt.. // Kram Annelie

http://gifta6570.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att ha gått igenom alla tänkbara lösningar om och om igen och ändå inte kommit fram till något. Efter att ha nästan delat på oss för att vi inte vet hur vi ska kunna komma överens om var vi ska bo och hur vi ska fortsätta vårt liv tillsammans s...

Kan inte alls förstå att så många månader gått sen jag sist blogga. Så mycket som hänt men ändå står vi kvar på samma ställe och stampar. Hela fantastiska sommaren flöt förbi med mycket sol och bad. Hösten kom och vi tog oss igenom den som alla andra...

Efter massa funderingar fram och tillbaka så blev det äntligen gjort:-) Min första tanke var ju att ha barnens namn och en symbol på handleden. Men sen tycker jag att folk som tatuerar sina barns namn på sin kropp är lite tokiga. Vad får dig att ta f...

Ja för ett år sedan lämnade jag barnen hos mormor och John för att sedan ta tåget till Mb. Vår första träff utanför jobb. Trots att vi känt varandra länge så var det jättenervöst. Det tyckte vi båda minns jag. Men det blev en superdag. Vi promenerade...

Ja jag lever, nätt och jämnt. Men så här mycket sjuk har jag nog aldrig varit. I förra veckan fick jag gå hem från jobb på måndagen och stannade sen hemma tisdag och onsdag. Dålig i magen och matt och trött. Nu har jag åkt på ont i halsen och hosta v...