Man hör så mycket, det händer så mycket. Allt runt omkring men med ett behagligt avstånd. Så plötsligt smäller det till och det drabbar nån i ens närhet. Man blir lamslagen, livrädd och helt förkrossad. Jag fattar absolut ingenting. Vart är vår värld på väg. Finns det ett stopp eller det kommer att fortsätta eskalera. Det gör så ont i mig när jag tänker på vad denna kvinna fått genomlida, det gör så ont i mig när jag ser hennes dotters rädda ansikte. Men som är överlycklig över att hennes mamma i alla fall lever. All styrka till dem och en hel drös med kramar!

http://lokaltidningen.se/polisen-vill-ha-tips-efter-brutal-valdtakt-utomhus-/20160901/artikler/160909998/1676

 

Annie

3 september 2016 12:55

Ja precis, vart är detta samhälle på väg? jag håller med ...
Usch och fy, kastrera dem på en gång :(

Sv: Jobbigt ..
Ja samma här till och från, bara massa symtom ..
Låter inte alls kul .. har inte känt några bränningar i bakhuvudet, däremot har jag haft en del yrsel och lite konstigt ont i huvudet.

Satt upp i soffan och skulle lägga mig ned, la mig ner kanske lite hastigt och fick då som en blixthuvudvärk på vä sida, kändes nästan som ett resultat av lägesändringen. Var bättre dan efter ..

Vad konstigt och obehagligt med talet och halvfull känsla :/
Har du nån känsla själv av vad du tror det är?

Kramar

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att ha gått igenom alla tänkbara lösningar om och om igen och ändå inte kommit fram till något. Efter att ha nästan delat på oss för att vi inte vet hur vi ska kunna komma överens om var vi ska bo och hur vi ska fortsätta vårt liv tillsammans s...

Kan inte alls förstå att så många månader gått sen jag sist blogga. Så mycket som hänt men ändå står vi kvar på samma ställe och stampar. Hela fantastiska sommaren flöt förbi med mycket sol och bad. Hösten kom och vi tog oss igenom den som alla andra...

Efter massa funderingar fram och tillbaka så blev det äntligen gjort:-) Min första tanke var ju att ha barnens namn och en symbol på handleden. Men sen tycker jag att folk som tatuerar sina barns namn på sin kropp är lite tokiga. Vad får dig att ta f...

Ja för ett år sedan lämnade jag barnen hos mormor och John för att sedan ta tåget till Mb. Vår första träff utanför jobb. Trots att vi känt varandra länge så var det jättenervöst. Det tyckte vi båda minns jag. Men det blev en superdag. Vi promenerade...

Ja jag lever, nätt och jämnt. Men så här mycket sjuk har jag nog aldrig varit. I förra veckan fick jag gå hem från jobb på måndagen och stannade sen hemma tisdag och onsdag. Dålig i magen och matt och trött. Nu har jag åkt på ont i halsen och hosta v...