Nu har jag kommit igång med min nya sjukgymnast på smärtrehabiliteringen i Lund. Vi funkar bra tillsammans. Jag var ju lite tveksam till det efter vårt första möte den 18 juni. Jag får enklare övningar som jag klarar av hyfsat. Hon lyssnar på mig och berömmer mig mycket. Första gången jag var där blev jag tejpad på halva ryggen. Tejpet gör så att musklerna/nerverna känner att där är nåt och aktiveras hela tiden. Vilket dem inte gör annars. Det höll även mig "uppe" lite. Det kändes verkligen bra att ha det men sen kanske det var mindre skönt:-) Men gången därpå så fick jag istället utprovat en korsett. Och oj vad skönt. Har den när jag är ute och går och dem dagar jag är extra trött i kroppen och inte orkar hålla mig uppe. Nu sist så pratade vi mycket om min framtid. Jag har ju inte kommit igång med någon KBT-behandling än. Allt tar sån tid. Enligt lagar och regler så måste ju min vc läkare skicka remiss. Och det har han gjort men den blev skickad fel så nu får vi börja om från början igen. Min läkare i Lund blev lite irriterad när han hörde detta och i och med jag upplever att jag blir sämre så ville han påbörja medicinering. Vilket vi pratat om innan. Jag har ju tänkt mig riktiga painkiller som citodon eller tramadon eller nåt och därför varit lite osäker. Men istället var det några som heter gabapentin. Dem används till att behandla epilepsi och perifer neuropatisk smärta (långvarig smärta som orsakas av nervskador. Biverkningarna är många och därför börjar man i liten dos och trappar sen upp. Har tagit dem nu tre kvällar men inte märkt nån skillnad. Psykiskt mår jag riktigt skit. Tror allt har hunnit ikapp mig. Jobb, försäkringskassan, sjukdom mm. Känner mig väldigt ur balans:-(

Såhär ser min korsett ut. Heter Donjoy Porostrap.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att ha gått igenom alla tänkbara lösningar om och om igen och ändå inte kommit fram till något. Efter att ha nästan delat på oss för att vi inte vet hur vi ska kunna komma överens om var vi ska bo och hur vi ska fortsätta vårt liv tillsammans s...

Kan inte alls förstå att så många månader gått sen jag sist blogga. Så mycket som hänt men ändå står vi kvar på samma ställe och stampar. Hela fantastiska sommaren flöt förbi med mycket sol och bad. Hösten kom och vi tog oss igenom den som alla andra...

Efter massa funderingar fram och tillbaka så blev det äntligen gjort:-) Min första tanke var ju att ha barnens namn och en symbol på handleden. Men sen tycker jag att folk som tatuerar sina barns namn på sin kropp är lite tokiga. Vad får dig att ta f...

Ja för ett år sedan lämnade jag barnen hos mormor och John för att sedan ta tåget till Mb. Vår första träff utanför jobb. Trots att vi känt varandra länge så var det jättenervöst. Det tyckte vi båda minns jag. Men det blev en superdag. Vi promenerade...

Ja jag lever, nätt och jämnt. Men så här mycket sjuk har jag nog aldrig varit. I förra veckan fick jag gå hem från jobb på måndagen och stannade sen hemma tisdag och onsdag. Dålig i magen och matt och trött. Nu har jag åkt på ont i halsen och hosta v...