Nu har jag hållt emot länge nog. Är så himla trött på alla inlägg och delningar på facebook. Om vem som har rätt och vem som har fel. Det finns inget rätt och fel. Inte i den här frågan. Alla får tycka olika. Eller?? Nä så är det ju inte. Du måste verkligen tycka synd om alla flyktingar annars är du en hemsk människa. Ska jag skriva vad jag tycker?

För det första tycker jag att det är riktigt ruttet att lägga upp en bild på en stackars pojke som trillat av båten och drunknat och sen flytit iland på en strand. Det är riktigt hemskt att se och bilden har följt mig dem senaste dagarna precis som den gjort på alla andra. Min tanke var också hur klarar man av att ta en bild på ett dött barn? Och varför använda detta som ett vapen för att folk ska börja bry sig. Har man inte brytt sig innan så varför börja nu. Denna situation är så extrem så det är svårt för oss i trygga Sverige att förstå. Vi lever isolerat. Vi ser en bild och tänker gud så hemskt, jag måste skänka en hundring. Men hallå händer det inte hemska grejor i hela världen hela tiden?

Sen tycker jag att det är hemskt med alla som får fly från sina hem. Jag hade gjort likadant. Jag hade tagit mina barn och min man och flytt. Flytt till närmaste land utan krig. Tagit emot den hjälp vi fått och varit tacksam. Jag hade däremot inte gått igenom land efter land för att ta mig till det så kallat bästa landet. Då handlar det plötsligt om något helt annat tycker jag. Är man utsatt för hot så reagerar människan med att skydda sig och komma i säkerhet. Ingenting annat.

Jag tycker det är helt utom kontroll att vi accepterar denna massiva invandring. Vi har ingen aning om hur många som är dem som kommer från kriget och verkligen behöver hjälp. Vem är det vi tar emot egentligen? Det finns ingen manual att följa. Hej vilt tar dem sig in. På malmö central får man hoppa över dem för att kunna ta sig fram. Är det normalt? Kallas det för att hjälpa?

Jag är varken för eller mot invandring. Jag tycker bara att det ska ske i lagom dos. Det vi klarar av. Jag är inte rasist men jag har tappat förtroendet för många av våra medborgare med utländskt ursprung. Om och om visar dem oss vad dem är för folk. Och nä man ska inte dra alla över en kant. Det finns svenska idioter också.

Och sen tycker jag som så många andra att skolor, sjukvård och äldreomsorg måste bli bättre. Allt blir sämre och sämre. Ja jag vet vi ändå har det bättre än dem flesta. Men varför ska vi nöjas med mindre när vi kan ha det bättre. Varför måste vi backa?

Det enda detta skapar är osämja mellan oss svenskar. Det hotas om att man tar bort en som vän på facebook om man inte tycker lika, man blir kallad rasist för att man inte tycker det är okej med tiggeri mm mm.

Vart är vi på väg gott folk?? Vart är Sverige på väg??

Är det bara jag som är livrädd för vad som komma skall??

Tack för mig!

 

Annie

11 september 2015 16:55

Kan bara säga detta:Håller med dig!
Hur ska detta sluta egentligen? ..
Bra skrivet! kunde inte skrivit det bättre själv :)

Kram

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

 

Annie

11 september 2015 20:20

Sv: Jag tror också det, att ganska många tycker så egentligen!

Ha en fin kväll<3

Kram

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att ha gått igenom alla tänkbara lösningar om och om igen och ändå inte kommit fram till något. Efter att ha nästan delat på oss för att vi inte vet hur vi ska kunna komma överens om var vi ska bo och hur vi ska fortsätta vårt liv tillsammans s...

Kan inte alls förstå att så många månader gått sen jag sist blogga. Så mycket som hänt men ändå står vi kvar på samma ställe och stampar. Hela fantastiska sommaren flöt förbi med mycket sol och bad. Hösten kom och vi tog oss igenom den som alla andra...

Efter massa funderingar fram och tillbaka så blev det äntligen gjort:-) Min första tanke var ju att ha barnens namn och en symbol på handleden. Men sen tycker jag att folk som tatuerar sina barns namn på sin kropp är lite tokiga. Vad får dig att ta f...

Ja för ett år sedan lämnade jag barnen hos mormor och John för att sedan ta tåget till Mb. Vår första träff utanför jobb. Trots att vi känt varandra länge så var det jättenervöst. Det tyckte vi båda minns jag. Men det blev en superdag. Vi promenerade...

Ja jag lever, nätt och jämnt. Men så här mycket sjuk har jag nog aldrig varit. I förra veckan fick jag gå hem från jobb på måndagen och stannade sen hemma tisdag och onsdag. Dålig i magen och matt och trött. Nu har jag åkt på ont i halsen och hosta v...