Så kom den dagen som vi har skjutit på en längre tid. Stina, vår katt, har bara blivit sämre och sämre. Så igår fick hon somna in. Den 30 april 1998 föddes hon. Hon var den första som kom ut eller hennes ben hängde ut sen fick jag dra ut henne. Under natten fick hon 4 syskon till. Alla är idag döda sedan länge. Stina var den sista. Jag var bara 17 år när hon kom till världen. Idag är jag 32 år. Hon har följt med mig i nästan halva mitt liv. Hon har delat min glädje och sorg. Hon har alltid funnits vid min sida. Från tonåring till vuxen. När jag träffade Christian så blev hon också lika kär som jag. Hon fick vara med om när vi köpte vårt första hus. Vilket för henne var det bästa som hänt henne. Komma bort från stan och ut på landet. Hon var så rädd för bilar. Hon fanns i mitt liv när jag blev mamma för första gången och även andra. Fan alltså! Trodde inte det skulle vara så jobbigt. Vi visste ju att det var dags strax. Min Stina! Hon var ju en del av mig! Saknar dig otroligt mycket. Hoppas du mår bra nu och att vi tog rätt beslut.

R.I.P Stina 980430-140314        

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att ha gått igenom alla tänkbara lösningar om och om igen och ändå inte kommit fram till något. Efter att ha nästan delat på oss för att vi inte vet hur vi ska kunna komma överens om var vi ska bo och hur vi ska fortsätta vårt liv tillsammans s...

Kan inte alls förstå att så många månader gått sen jag sist blogga. Så mycket som hänt men ändå står vi kvar på samma ställe och stampar. Hela fantastiska sommaren flöt förbi med mycket sol och bad. Hösten kom och vi tog oss igenom den som alla andra...

Efter massa funderingar fram och tillbaka så blev det äntligen gjort:-) Min första tanke var ju att ha barnens namn och en symbol på handleden. Men sen tycker jag att folk som tatuerar sina barns namn på sin kropp är lite tokiga. Vad får dig att ta f...

Ja för ett år sedan lämnade jag barnen hos mormor och John för att sedan ta tåget till Mb. Vår första träff utanför jobb. Trots att vi känt varandra länge så var det jättenervöst. Det tyckte vi båda minns jag. Men det blev en superdag. Vi promenerade...

Ja jag lever, nätt och jämnt. Men så här mycket sjuk har jag nog aldrig varit. I förra veckan fick jag gå hem från jobb på måndagen och stannade sen hemma tisdag och onsdag. Dålig i magen och matt och trött. Nu har jag åkt på ont i halsen och hosta v...