Ja fy för det var ingen rolig upplevelse men nödvändig. Resultatet på magnetröntgen var positivt. Förmodligen nån inflammation i nåt muskelfäste i höften. Alltså inga tumörer eller nån skelettsjukdom. Känns skönt. Såhär såg dagen ut. Sonen fick inte äta något innan 5 men som tur är så vaknar han kl 3 och jag proppar i han mat. Så det gick rätt så bra det här med att han inte fick äta. Kl 8.30 fick han embla på sina händer så att han inte skulle känna nålen sen. Sen var det en evig väntan men vi höll mest till i lekrummet. Vi fick ju rum och så men vi fick dela så länge med ett annat barn. Sen kom narkosläkaren och pratade med oss om hur det går till mm. Ja och så fick vi vägt och mät honom också. Väger inte mycket denna kille. Med kläder och blöja endast 11,5 kg. Jaja i alla fall kl 11 så fick han lite lugnande och sen åkte vi upp till avdelningen för MR. Där tog det lite tid då det var lite försenat men dem förberedde han mm. Sen när han väl skulle sövas så gick det kanske på 10-15 sek innan han sov men det var hemska sekunder. Började kämpa i mot och ta tag i min tröja och jag vet inte vad. Hemskt att se sitt barn så fast det var under så kort tid. Sen var det bara till att gå. 1 till 1 1/2 timme skulle det ta. Så jag gick och åt frukost. Kl var väl en kvart i tolv. Shit vad jag var nervös och tiden gick. Sen gick jag upp på vår avdelning och väntade. Efter 1 1/2 timme hade jag fortfarande inte hört nåt. Jag tänkte ok något har gott fel. Han har inte vaknat igen. Min största skräck. Sen ringde dem och sa att jag skulle komma till uppvaket. En sån lättnad. När jag sen såg sonen ligga inbäddad i massa filtar och sova så gott så svämmade tårarna över. Mitt lilla hjärta! Strax därpå kom läkaren och berätta om resultatet. All oro bara släppte, så jäkla skönt. Nu är det en lång läkningstid förmodligen och sen nästa vecka ska vi dit igen för att följa upp. Sonen är tyvärr inte bättre. Men vi får hoppas det vänder strax. Sen tog det lite tid innan vi fick åka hem för han var tvungen att kissa först. Men sååå skönt det var att komma hem och slappna av. Tråkigt nog är det inte alla som får positivt besked. Så hemskt att träffa föräldrar som berättar om vad deras barn råkat ut för. Kände mig lyckligt lottad i fredags och sänder massor av styrka till alla föräldrar som inte får ett positivt besked så som vi.

Kram på er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter att ha gått igenom alla tänkbara lösningar om och om igen och ändå inte kommit fram till något. Efter att ha nästan delat på oss för att vi inte vet hur vi ska kunna komma överens om var vi ska bo och hur vi ska fortsätta vårt liv tillsammans s...

Kan inte alls förstå att så många månader gått sen jag sist blogga. Så mycket som hänt men ändå står vi kvar på samma ställe och stampar. Hela fantastiska sommaren flöt förbi med mycket sol och bad. Hösten kom och vi tog oss igenom den som alla andra...

Efter massa funderingar fram och tillbaka så blev det äntligen gjort:-) Min första tanke var ju att ha barnens namn och en symbol på handleden. Men sen tycker jag att folk som tatuerar sina barns namn på sin kropp är lite tokiga. Vad får dig att ta f...

Ja för ett år sedan lämnade jag barnen hos mormor och John för att sedan ta tåget till Mb. Vår första träff utanför jobb. Trots att vi känt varandra länge så var det jättenervöst. Det tyckte vi båda minns jag. Men det blev en superdag. Vi promenerade...

Ja jag lever, nätt och jämnt. Men så här mycket sjuk har jag nog aldrig varit. I förra veckan fick jag gå hem från jobb på måndagen och stannade sen hemma tisdag och onsdag. Dålig i magen och matt och trött. Nu har jag åkt på ont i halsen och hosta v...