Idag har det inte känts så bra varken psykiskt eller fysiskt. Vill ju ha en dagisplats till lilleman här i vår by men det finns igen plats. Plötsligt blir allt väldigt jobbigt. Får reda på att ett annat barn fått plats som förmodligen låg efter min son i kön. Varför??? Jo mamman är sjukskriven, har gått in i vägen. Jaha jag då. Min situtation är mitt privatliv, måste jag boka möte med rektorn och berätta allt jag går igenom. Tror nog inte jag hade klarat det utan att börja storböla. Vill kunna få en dagisplats ändå. Utan att blotta mig. Men så funkar det visst inte. Sen ringer jag MR och svaren är signerade och skickade till min läkare men det skickas med post och tar några dagar. Frågar henne jag pratar med om hon kan säga nåt litet man är ju trots allt orolig, men nä hon hade inte medicinsk utbildning till det. Tog en chansning och ringde till Ängelholm och jovisst svaret hade kommit. Långt om länge boka hon upp en telefontid med läkaren. Till onsdag nästa vecka. Frågade henne om hon kanske kunde säga nåt, inte vad det står men i alla fall säga att det inte är något farligt eller nåt för att dämpa oron. Men nä det ville hon inte uttala sig om, hon kunde inte sånt. Så här sitter man ovetandes och ledsen. Det är mig dem har röntgat, det är min kropp och ändå ska man behöva vänta på svaren. Känns jobbigt, oron finns där hela tiden. Och varför blev det så snabbt kollat och iväg skickat, det blev det inte sist. Mycket tankar som far runder i huvudet nu. Låt det bli onsdag!