Då har jag äntligen fått tid till min smärtblockad och i morgon är det dax. Jag är glad, förväntansfull, hoppfull, nervös mm men sen känner jag mig samtidigt helt tom. Orkar inte riktigt tänka på det. Tror att jag automatiskt sätter upp nån mur, allt för att skydda mig från att bli besviken igen. Men snälla låt detta va lösningen. Det och en massa sjukgymnastik. Är så nyfiken på vad som händer sen. Kommer man göra en ny röntgen på mig och se om benmärgsödemet försvunnit med hjälp av kortisonet. Och vad innebär det?? Kan det trots allt ha med reuatism att göra. Och viktigast av allt, kommer smärtan försvinna. Just nu kommer jag inte ihåg hur det är att leva utan smärta eller hur det känns överhuvudtaget. Snurrigt egentligen hur man vänjer sig vid situationen.